Skogsindustrins finanser stärks

Taggar: Teman: skogsindustrin

Norden i Bryssel…

fortsättnin man har t.o.m. rätt att framhäva sin nordiska förträfflighet, jämfört med sydeuropeiska kolleger. Det gäller inte minst i Europaparlamentet: När de nordiska medlemmarna i den konservativa EPPgruppen röstade för sin kandidat och inte stödde den finländske socialistkandidaten. Jacob Söderman, uppfattades det närmast som landsförräderi.

— Jag vill gärna säga au det var roligt att det var en finländare som vann. även om jag stödde vår grupps kandidat, sade Margaretha af Ugglas. tidigare svensk utrikesminister.

Hon “ursäktade” sig med att Europaparlamentet trots allt är det mest partipolitiska av EU:s institutioner. Där skall partipolitiken föras fram och där förväntas man följa sin politiska grupplojalitet, inte sin geografiska.

Olika taktik för Sverige och Finland

Som nya medlemsländer har Sverige och Finland uppfattats helt olika. Finland har haft ett väloljat system, som t.ex. har sett till att få in sina dugligaste krafter på institutionerna i ett tidigt skede. Finland verkar i det tysta och agerar mindre på den poliliska arenan. Finland håller mycket låg profil och aktar sig för politiska uttalanden och följer därmed sin tradition av politisk pragmatism.

— Vi kommer inte att koncentrera oss på de frågor som är viktiga för oss, sade stalssekreterare Veli Sundbäck vid årsskiftet, när medlemskapet var ett faktum.

Sverige har anammat en annan politik, som rimmar väl med den utrikespolitiska profilen i Sverige i övrigt. Alla frågor har Sverige en synpunkt på. Möjligen finns det en risk med att sprida sig tunt över frågorna. Möjligen ödslar Sverige krut i onödan. istället för att spara sig till när det verkligen gäller.

Det är signifikativt att Finland var det första nya medlemslandet som hade sina ansökningar till strukturfondsmedlen klara — Snygga, prydliga kompetenta ansökningar. berömde Monika Wulf-Mathies. kommissionären med ansvar för de feta fonderna. innan hon företog en resa till Finland.

Den svenske kommissionären i Efta Surveillance Authority. Nic Grönvall, försökte placera sitt folk i EU-kommissionen, när Sveriges. Finlands och Österrikes deltagande i ESA skulle avvecklas, genom medlemskapet. Han fick därmed en god insyn i hur de finländska tjänstemännen på kort tid hade glidit in i systemet.

— Överallt man kom såg man finländare, som var väl integrerade. Svenskarna fanns ingenstans, suckade Grönvall. som menar att svenska regeringen har haft en mycket politiserad inställning till hur placeringarna skall gå till. 12

Skogsindustrins finanser st

Janne Salonen

Den mest intressanta informationen från listan över Europas största skogskoncerner, är Finlands och Sveriges dominerande position. Det är företag från dessa två nya medlemsländer som otvi velak skogsindustrier.

e stora nordiska skogskon cernerna har uppnålt sin led ande position efter en lång process med fusioner och storinvesteringar, varvid de stora svenska koncernerna kanske har varit steget före de finländska kollegerna, i synnerhet beträffande företagsförvärv. Det kan sägas all de två ledande svenska koncernerna, vilka samtidigt är de två klart största europeiska skogskoncernerna, SCA och Stora. är ungefär dubbelt större jämfört med de ledande finländska koncernerna (United Paper Mills, blivande Enso-Veitsiluoto och Kymmene).

Nationella strategier

Ett intressant faktum är nämligen att de svenska och finländska koncernerna har följt något olika strategier. Mycke gt för taktpinnen inom Europa grovt förenklat kan man säga att svenskarna har gått in för att köpa marknadsandelar på kontinenten genom förvärv av ledande kontinentala skogskoncerner, medan tyngdpunkten för finländarnas del har varit kapacitetshöjande nyinvesteringar i hemlandet.

Detta är givetvis en grov förenkling, eftersom även de svenska koncernerna har investerat i Sverige, och även finländarna har i någon utsträckning sysslat med företagsförvärv på kontinenten.

Marknadskanaler

För SCA:s och Storas del har tyngdpunkten dock klart legal vid förvärven av de ledande tyska skogskoncernerna PWA respektive Feldmuhle, investeringar på flera miljarder kronor var Forum nar 10/9 dera, och det man framförallt har köpt är marknadskanaler.

I synnerhet för SCA:s del kan förvärvet av PWA, med en stark hygiendivision, medföra att denna sida blir dominerande i koncernen. Utvecklingen har nämligen gått i den riktningen att skogsindustrin delas upp i hygienpapperproducenter och ij ”vanliga" skogskoncerner, helt enkelt eftersom marknaderna för hygienprodukter fordrar en helt annorlunda uppsättning av kunskaper och färdigheter hos företagsledningen, än marknaden för olika slags tryckpapper.

En tredje marknad är den för kartonger och förpackningar, där SCA också blir mycket stark på kontinenten, eftersom också den förutsätter en högt utvecklad marknadsföring.

Investeringar på väg ut

För finländarnas del börjar tidpunkten närma sig då tillgången på ved och massa blir den begränsande faktorn för nyinvesteringar på hemmaplan. Inom en överskådlig framtid kommer de finländska koncernerna att tvingas till investeringar utomlands, i synnerhet till orter där antingen tillgången på vedråvara eller returmassa är tryggad. T.ex. Ensos nyinvestering i östra Tyskland kan ses som en början på denna process.

Det har varit mycket tal om behovet av fusioner i den finländska skogsindustrin, men i den mån koncernerna begränsar investeringsverksamheten till följd av svårigheten att trygga tillförseln av inhemsk ved, kommer det inte

Europas största skogsindustriföretag 199 alt finnas något behov av nya storinvesteringar — och då finns det inte heller något behov av fusioner.

En skogskoncern som av denna anledning begränsar investeringsverksamheten kommer dock att få se sig i rollen av uppköpskandidat. Alternativet är investeringar utomlands, där risken kan komma att vara något större, i synnerhet i den mån investeringarna görs utanför EU-området: då kan fusioner vara motiverade ur riskspridningssynvinkel. T.ex. länder som Estland eller Polen kan vara intressanta.

En central strategisk fråga på sikt för Finlands skogsindustri är hur situationen i Ryssland utvecklar sig: i dag kan

Större investeringsprojekt inom skogsindustrin i Finland.

Ny produktionsanl. JEnso-Gutzeit Pankakoski Ombyggnad JEnso-Gutzeit /Veitsilvota Ny maskin Veitsiluoto Kemijärvi Ombyggnad Blekt cellubosa 290 30] 199597 |Metsä-Rouma Raumo Ny fobrik Blekt träcellulosa 3.000 soo] 199496 a = - Bestruket räkan |Metsä-Serla Kirknäs [Ny maskin papper 2.000 300] 199596 |Metsä-Seda Tommerfors [Ombyggnad Korlong 100 35] 1995-96 Finnforest Svolohk 1 produktionsan!. fore 200 200] — 1994-36 Kaukas [Kyrmmene) Villmanstrand Ombyggnad Blekt träcellulosa 1.800 200] — 1995-97 Schauman Wood [Kymmene] |Kristino Ny fobek Faner 120 200] — 1994-95 | Yhtyneesl Paperitehloot | Jämsänkoski [Ombyggnod SC-papper 200 15 1996 | L. Tidni Å |Yhtyneest Poperitehtoat Kajaana JOmbyggnod sc Ingspapper, 200 sol 1994-95 |Yhlyneest Paperitehiaot Valkeakoski Ny maskin ‘Ohäftande papper 1.200 100] = 199596 Källa: Skogsindustrin Forum ar 10/9 inget företag ta på sig risken med miljardinvesteringar i Ryssland, trots de självklara attraktioner Ryssland har beträffande råvaruförsörjningen — men läget kan komma att förändras.

Lysande utsikter

Våra skogskoncerners finansiella utsikter kan inte betecknas som annat än lysande. förutsatt att man på något sätt klarar av att hålla kostnadsutvecklingen i styr. Detta trots att skogskonjunkturen kanske redan har nått sin höjdpunkt, eftersom konjunktursvackani USA förmodligen kommer att kyla ner den något.

Världskonjunkturen i sin helhet ser dock ut att vara god under de närmaste åren, och nu är inte heller någon våg av överinvesteringar på väg, som under 1980-talet. De finländska koncernerna har dock sparkat igång investeringsverksamheten, men i förhållande till omsättningen kommer denna att vara ungefär hälften så stor som på 1980-talets vildaste år. Detta betyder att investeringarna till största delen kommer att kunna finansieras internt, vilket gör att skogskoncernernas soliditet fortsättningsvis bör kunna förbättras under de närmaste åren, så att vår skogsindustri efter den nuvarande konjunkturcykeln rimligtvis bör stå finansiellt starkare än någonsin under efterkrigstiden, och har också förutsättningar att på ett helt annat sätt än tidigare kunna vara kassakossor för sina aktieägare. 13