Skogsindustrins nyckelroll består

av Janne Salonen Forum 1993-03, sida 08-10, 11.03.1993

Taggar: Teman: Skogsindustrin

Skogsindustrins nyckelroll består

Janne Salonen

Hågkonjunkturen har många menat att skogsindustrin är en primitiv bulkindustri som egentligen inte passar för ett utvecklat industriland, och som vi helst borde göra oss av med. Sådana påståenden har framförts inte minst i energidebatten, där många har velat avfärda skogsindustrins behov av ny baskraft. T.o.m. i Kauppalehti har sådana åsikter förfäktats. Men det är endast teoretiskt lagda människor som på allvar kan mena att vi mitt i en depression bör missgynna en industribransch som fungerar och där vi har ett högt kunnande, för att i stället satsa på något helt okänt.

åsom VD Rainer Häggblom och

VVD Kari Rämö från Jaakko Pöyry

Consulting konstaterar i intervjun nedan är skogsindustrin i dag cen slags hi tech-industri med en mycket hög kunskapsintensitet både i slutprodukterna och i produktionsprocesserna, Skogskunnandet är även basen för vår metallindustri: våra skogs- och metallindustrier är inte ”rivaler”. utan har uppkommit och blomstrat i symbios.

Undergräver man skogsindustrin, skadas därmed även metallindustrin, och Finlands hela industriella ekonomi undermineTas.

Skog och metall

Och om man vänder på steken, gynnar åtgärder som stimulerar skogsindustrin till att investera, t.ex. en utbyggnad av kärn kraften, också metallindustrin, eftersom en ökad skogsexport leder till ökade investeringar, vilket stärker metallindustrin — vars konkurrensläge på världsmarknaden därigenom också stärks.

Ifall vi i Finland gör vårt yttersta för att förbättra skogsindustrins verksamhetsförutsättningar. kan detta ge en mycket god utdelning: som Rainer Häggblom konstaterar är det en globalt sett växande marknad, och den nuvarande depressionen i branschen beror inte så mycket på en svag efterfrågan som på överkapacitet.

Om vi i Finland gör vad vi kan, är det realistiskt att räkna med at skoesi strins export kan växa med 10—20 mi der mark i årstakt, och metallindustrins export lika mycket. Detta är nog den mest realistiska vägen för Finland att uppnå den kännbara exportökning som vår ckonomi så desperat behöver.

Ett nytt hot mot detta är MTK:s ambition att erhålla ett virkesmonopol geno importen. Flera ledande politiker — bland dem statsministern — har understött MTK. Motiveringen är att detta skapar några hundra arbetsplatser i skogsbruket. Ingen har dock räknat ut hur många jobb som går förlorade och hur stora skador som tillfogas nationalekonomin genom att skogsindustrin i så fall drar sig för nyinvesteringar i hemlandet, eftersom den inte önskar utlämna sig på MTK:s nåd beträffande virkesförsörjningen.

Uppåt för exporten

Enligt skogsindustrins siffror ökade branschens export år 1992 kvantitativt med 6 procent och värdemässigt med 10 procent till 38,7 miljarder mark. Detta återspeglar dock ett betydande prisfall på marknaderna, eftersom marken under året devalverats med närmare 20 procent. För 1993 väntar Skogsindustrin rf. enligt VD Jarl Köhler att exporten kvantitativt ökar med 7 procent och värdemässigt med 10 procent, till kanske 42.5 miljarder mark. Priserna skulle då stiga något under året. Köhler varnar dock för att prognosen kan vara för optimistisk i ljuset av den senaste utvecklingen. Massapriscet är nu nere i cirka 400 USD, och i Asien betalas endas 300 USD för enskilda partier i spotaftärer. Med en sådan prisnivå är många producenter i verkliga svårigheter.

Tack vare markens nedgång har finländska producenter dock fortfarande ett positivt kassafl na skulle behöva ett pris på cirka 600 USD för att kunna göra fulla avskrivningar.

de, även om producenter Papperspriserna har följt massapriserna neråt. och ingen vågar förutspå när trenden skall vända. Massalagren är fortfarande så stora att de utövar ett nedåtgående pristryck.

Investeringar igång 1994 Ännu detta år minskar investeringarna, men 1994 kan investeringar kanske komma igång i vissa specialkvaliteter som det börjar finnas utrymme för (Skogsindustrin rf. väntar sig dock att investeringsvolymen 1994 ännu sjunker från detta år).

Trots allt — i ljuset av den kvantitativa exportökning som har ägt rum — borde det vara möjligt för skogsindustrin att öka sin export med 10—20 miljarder på årsnivå då marknaden äntligen börjar vända och priserna stiga.

Skogsindustrin kanske t.o.m. spelar en global roll som vi ännu inte är helt medvetna om: nya rön tyder på att en stor del av den koldioxid som mänskligheten emitterar absorberas av biomassa — kanske en tredjedel av allt utsläpp — även om ingen ännu riktigt vet var denna nettoabsorption äger rum. Det är dock mycket möjligt att skogsindustrin och skogsbruket står för en stor del av denna buffert.

Kina blir viktigt

J.S.: — Många konsultföretag har det rätt svårt idag, hur klarar sig Jaakko Pöyry, har ni gott om uppdrag?

Häggblom: — Pöyry har två delar: Jaakko Pöyry Engineering som utför konkret ingenjörsarbete och assisterar i genomförandet och igångkörandet av investeringar. På den sidan kunde uppdragssituationen vara bältre. Så har vi Jaakko Pöyry Consulting, där jag själv verkar — och vi är överlupna med arbete.

J.S.: — Om vi börjar med att titta på marknadsutvecklingen i världen under de närmaste 10—20 åren så är det kanske den asiatiska marknaden som växer snabbast? Häggblom: — t i Sydostasien och i Kina håller en kolossalt livlig ekonomisk aktivitet på att utveckla sig. I synnerhet Indonesien gör stora investeringar i cellulosakapacitet, denna kommer att öka med kanske 1,5 miljoner ton under detta udecennium. Också Thailand och Malaysien ökar sin cellulosa- och pappersproduktionskapacitet och under senaste tid har investeringsaktiviteten börjat öka i Kina. J.S: — Kommer nordiska skogsbolag att ha någon mera betydande marknadsnisch i Asien, eller kommer deras roll endast att vara den marginella leverantörens? Rämö: — Det kan finnas vissa produktgrupper där nordiskt kunnande fortfarande spelar en roll, t.ex. Ensos vätskekartong, eller SC- och LWC-papper i vissa länder.

J.S: — Anser ni alt finska skogsindustrier tillräckligt seriöst har börjat bearbeta de asiatiska marknaderna?

Rämö: — En mera betydande etablering på de asiatiska marknaderna förutsätter en långsiktig och ganska betydande investering: ännu för ett par år sedan var endast en handfull västerländska skogsföretag involverade i investeringar i Asien, särskilt beträffande tillverkningen av tissue-papperskvaliteter.

Häggblom: — Hittills har vår industris närvaro i Asien baserat sig på export från Finland, och högt förädlade produkter, t.ex. LWC-papper, kan bära fraktkostnaderna. Men på längre sikt, beträffande t.ex. finpapper, kommer det att bli nödvändigt att investera i lokal produktion för att hålla marknadsandelarna.

Om man räknar med att världens papperskonsumtion ökar med ca 2,5 procent i årstakt, är ökningstakten ungefär den dubbla i Asien, i vissa länder något mer. Kvantitativt ökar den asiatiska marknaden utom Japan ungefär lika mycket som den europeiska, med i runt tal 2 miljoner ton var i årstakt. Till detta kommer den japanska konsumtionsökningen på ca I miljon ton per år.

J.S.: — Vår skogsindustris nyckelmarknad är Europa: kommer Europas pappersmarknad att fortsätta att växa eller börjar den vara mättad?

Rämö: — Vad efterfrågan beträffar kommer den att fortsätta: den nuvarande depressionen beror inte på en dålig efterfrågeökning utan på överproduktion. I synnerhet i medelhavsländerna (Grekland, Spanien, Italien, Portugal) är papperskonsumtionen fortfarande mycket låg jämfört med t.ex. Tyskland, och kommer förmodligen att växa starkt under en lång tid.

Glöm inte Östeuropa!

Häggblom: — Också den östeuropeiska potentialen är betydande: Deras papperskonsumtion ligger ungefär på samma nivå som i Tyskland för 25—40 år sedan, räknat per capita. Det är en marknad som är intressant på lite längre rikt, trots svårigheterna för närvarande. Dessutom är det fråga om kulturer med starka litterära traditioner!

Rämö: — Så gott som hela den existerande produktionskapaciteten i de här länderna börjar vara slutkörd, och de investeringar som snart måste börja göras för att modernisera produktionen och göra den mera miljövänlig, kommer att förutsätta västerländskt kapital.

Häggblom: — På ännu längre sikt kommer även Ryssland att bli en kolossalt intressant marknad — för oss speciellt det europeiska Ryssland — och i synnerhet våra närområden, t.ex. S:t Petersburgområdet med en befolkning lika stor som Finlands! Då läget i Ryssland stabilisera politiskt och ekonomiskt, kommer vå skogsindustri att ha både marknader oc investeringsmöjligheter där.

Rämö: — Då man tittar på de olika marknaderna i världen kommer också USA:s marknad att förbli intressant: det är en oerhört köpstark marknad och våra skogsindustrier har specialiteter som det bör finnas utrymme för på den nordamerikanska marknaden.

Förädling och lönsamhet

Beträffande Finlands skogsindustri som helhet har en höjning av förädlingsgraden varit en nyckeltrend under en lång tid. Häggblom: — Förädlingen är viktig men vi får inte glömma att grunden för allt detta är att även massaproduktionen och produktionen av baskvaliteter förblir lönsam. Rämö: — Det är självbedrägeri att tro att vi kan leva på att göra högt förädlade produkter och låta massaproduktionen vara olönsam.

Häggblom: — Det är nu vi genom virkespriser, energipolitiken och andra åtgärder måste se till att skogsindustrins basproduktion förblir lönsam: endast den vägen har vi förutsättningar att investera i vidareförädling både i Finland och utomlands. J.S.: — Kommer de investeringar som kanske kommer igång om några år att inrikta sig på papperskvaliteter av en högre förädlingsgrad?

Häggblom: — I vårt land investerar vi i det som vi kan göra lönsamt. Då massapriserna medger det, finns det utrymme för ny massakapacitet. Vår uppfattning är också att skogsindustrin i Finland kommer att investera i produktionen av skriv- och tryckpapper med högre förädlingsgrad: LWC och SC. bestruket finpapper, och vissa kartongkvaliteter av högra förädlingsgrad.

Rämö: — Också inom massaproduktionen kan man tala om en höjning av förädlingsgraden: vi kan producera klorfri massa och så vidare.

Råvarufrågan

Häggblom: — Det är intressant att konstatera att vi fortfarande måste öka vår massaproduktion för att senare kunna öka vår pappersproduktion. Det kommer att behövas både mekanisk och kemisk massa, och beträffande råvaruförsörjningen har vi förutsättningarna speciellt beträffande barrved. I Västeuropa och t.o.m. i USA är det inte längre lätt att hitta nya lämpliga placeringsorter med lättillgängligt virke för nya massafabriker, men de möjligheterna har vi i Finland. På något längre sikt kan vi kanske medverka i investeringar som utnyttjar de befintliga råvarureserverna i den europeiska delen av Ryssland.

Finsk barrvedsmassa har tack vare sina utmärkta hållfasthetsegenskaper utmärkta förutsättningar att fungera som reinforcement-massa i LWC och SC, kvaliteter där efterfrågan ökar starkt. De snabbväxande tropiska plantagernas massa har inte samma egenskaper.

Också återanvändningsmassa måste enligt Rämö förstärkas med ny massa, i synnerhet i bättre pappers- och kartongkvaliteter. Fibern kan inte återanvändas så många gånger innan dess egenskaper går förlorade: därför måste återanvändningsmassa förstärkas med färsk massa. Hela återanvändningsidén bygger på att färsk massa kan tillföras från Finland och andra länder: annars fungerar inte systemet.

Då fibern har förlorat sina egenskaper, blir den ett avfallsproblem — och då vore förbränning ett bra sätt att minska på avfallsmängderna.

Marknadskanaler

J.S.: — Kommer investeringar i marknadskanaler i Europa att fortsätta i samma omfattning som hittills?

Rämö: — Investeringar kommer fortsättningsvis att göras både i papperspartiförsäljning och i förpackningsindustrier, det är en långvarig trend i hela Europas skogsindustrier. En utveckling i motsatt riktning är att såsom Metsä-Botnia-ägda Kemi göta en så speciell produkt — bestruken kraftliner av högsta kvalitet — att den kan säljas utan stora investeringar i marknadskanaler.

J.S.: — När har marknaderna utvecklats så att det börjar finnas utrymme för ny produktionskapacitet?

Rämö: — Vår bedömning är att konjunkturuppgången = inträffar —1995—96, men det kommer kontinuerligt att finnas behov av att utveckla produktionskapaciteten. Kartongproduktionen har vuxi jämnast och har minst överkapacitet, men det finns också vissa andra specialkvaliteter där det kan finnas marknadsutrymme i ett tidigare skede.

J.S.: — Kommer skogsbolagen snart att förstärka sina balansräkningar genom nyemissioner?

Häggblom: — Grundförutsättningen — är att soliditeten förbättras genom en förbättrad lönsamhet. vän fortsättning

Rämö: — I Sverige har utländska investerare i stor utsträckning legat bakom börsens aktivitet under den senaste tiden. Också i Finland behöver vi speciellt utländska portföljinvesterare som är intresserade av placeringar i vår skogsindustri.

”Växande marknad”

J.S.: — Finlands situation skulle förutsätta att skogsindustrin kan öka sin export med kanske 10—20 miljarder mark på årsnivå. Vad kan vi göra för att åstadkomma detta?

Häggblom: — För det första fungerar skogsindustrin på en växande marknad, så förutsättningen för en gynnsam utvecklin finns. På längre sikt kan en exportökning tryggas genom att vi ser till att produktionen i Finland förblir konkurrenskraftig och lönsam. Vi har råvaror och vi har kunnandet, så också till dessa delar finns förutsättningarna. Det gäller att se till att vinsterna inte tappas bort i kostnadsökningar, speciellt vad vedkostnader och föner beträffar. En annan viktig sak är att se till att tillgången på en konkurrenskraftig energi trvggas.

J.S.: — Lönar det sig för ungdomar att utbilda sig till pappersingenjörer? Häggblom: — Definitivt: vår uppfattning är att begåvade pappersingenjörer kommer att behövas även i framtiden.

Rämö: — Skogsindustrin börjar bli en hi 1ech-industri, med en hög kunskapsinten Vem styr…

fortsättning från sid teknologin och göra sina bedömningar om man skulle kunna ha någon glädje av den, eller inte. Biblioteken gavs möjligheter att komma in på olika nätverk etc. Mycket av just det som föregående talare gjorde sig till tolk för, den globala landsbyn med möjligheter till kontakt med hela världen.

— Det visade sig emellertid vid undersökningar alt folket i gemen inte hade behov av sådana sofistikerade dagliga kontakter till möjliga bekanta i New Zealand eller till databasen i Chicago.

Också en del lokala samhällsförsök och andra försök med exempelvis vidcoverkstäder där man kunde experimentera med nya kommunikationstormer genomfördes. Också små och mellanstora företag fick stöd till närmare studier inom informationsteknikens område, inom databassökning etc.

Alla som talade om informationsteknik och hybridnät i Danmark år 1985—086 när försöken startades hade föreställningen att teknologin kunde allt. Det var bara att hitta behoven i samhället så skulle de nog ordna resten.

Diskussionen fortsatte

En befolkningsorienterad behovsidentifikation med ctt flertal arbetsgrupper och diskussionsforum kördes igång på olika håll för att skapa ett rum för teknologins sociala konstruktion där alla i lokalbefolkningen kunde delta.

Det hela resulterade i en produktutvecklingsprocess som har uppmärksarnmats också internationellt. Bl.a. har Siemens och Philips visat intresserade för denna typ av sociala experiment, att avgränsa behov och simulera användningsmöjligheter, för att lära känna och indentifiera problemen och den vägen lösa helhetsproblematiken.

Huvuddelen i det sociala experimentet handlade primärt inte om att utveckla internationella och globala nätverk utan i främsta hand skapa lokala utvecklingsmiljöer där man kunde ha användning för en utvecklad informationsteknologi inom ett mera begränsat område. En mera lokal inriktning skulle dessutom kunna utvecklas till någon form av produktutvecklingsmiljö eller testverkstad, kanske en öppe 1 ”datastuga”, för småföretag som vill pröva på och experimentera med nya teknologiska landvinningar.

Vem besökte stugan?

Två grupper utkristalliserade sig framför andra. Jordbrukare, respektive pojkar i åldern 9 till 14 år.

Jordbrukarna ville, närmast på grund av sin pressade ekonomiska situation och ökade arbetstempo, lära sig att få en ögonblickskontroll över sin ekonomi för att öka produktiviteten på gården. Att tänka och planera i kvartal var inte längre aktuellt. Pojkarna ville å sin sida naturligtvis mest Ieka och experimentera med maskinerna och träffa sina kompisar.

Näststörsta grupp var folk som hade direkt behov av informations- och datateknologi på sina arbetsplatser och sökte extra övningsmöjligheter på kvällstid. Lokala föreningsadminstratörer och kassörer var också cen väldigt flitig användargrupp.

Erfarenheten visade att t.o.m. personer som haft egen datautrustning på hemmaplan kommit till datastugan för att där tillsammans med andra ”sökare” forska vidare, trots att man t.o.m. kanske haft möj lighet att kommunicera via den elektroniska posten.

Var blev kvinnan?

Det torde vara bekant att kvinnan i lägre grad än männen intresserar sig för datateknik. Hon demonstrerar ofta sitt ointresse genom att fly bakom skölden ”jag har så mycket annat att göra”. Men en del kvinnor ställde i varje fall upp i datastugan. Tre grupper dominerade: arbetslösa som frivilligt ville ta del av ny teknologi, hustrur som kommenderats dit av sina män (småföretagare) som kanske ville försäkra sig om att få en egen bokförerska i huset samt kvinnor som kallats till stugan för att få insikt i hur modern teknologi kunde utnyttjas inom den Iokala sociala och kulturella sektorn.

Den grupp som helt uteblev identifierades dels som ”TV-tittande” damer och dels som edsvurna motståndare till allt vad modern teknologi står för.

Diskussione som aldrig startade

Boken ”Du sköna nya värld” som Tarja Cronberg skrev redan år 1982 översatte och utgavs omedelbart på alla nordiska språk, utom på finska i Finland. Förlaget sitet både i slutprodukten och i produktionsprocessen. Samma kunnande behövs också i utvecklandet: av produktionsprocesserna. Det är fråga om en symbios på vilken hela vår industri har kunnat byggas. Det är orealistiskt att tro att vi kan ersätta allt detta genom satsningar i något helt nytt som vi inte känner till från tidigare.

Häggblom: — Det är också en bransch som grundar sig på en förnybar naturresurs, och det är en industri som även på lång sikt har en god framtid även globalt sett. Och skogsindustrin medverkar — genom skogens vettiga utnyttjade som ökar virkesbeståndet i våra skogar — till att absorbera en del av ökningen i atmosfärens koldioxidhalt! L avvisande attityd byggde på påståendet att det inte var lönt eftersom ”den här diskussionen ännu inte hade kommit till Finland”.

— Jag frågar mig faktiskt om diskussionerna någonsin kommer att komma till Finland? frågade Cronberg med en något road ironi i rösten.

Den spontana reaktionen i teatersalen var, MEDHÅLL.

”I dag har den äntligen kommit”, ljöd en märgfull stämma ur auditoriet.

— Möjligtvis är det dessvärre redan för sent efter som informationsteknologin redan finns på plats, kommenterade Cronberg.

Hur krångla sig ur?

Finland har i dag det mesta antalet telestugor i Norden. De flesta av dem (cirka 100 st.) har Tarja Cronberg (sedan mitten av 80-talet) varit med om att starta. Stugorna lever desvärre på rätt dåliga villkor eftersom man har ännu inte i tillräckligt stor utsträckning lyckats i utlokaliseringsarbetet från exempelvis Helsingfors till glesbygden.

— Den goda teknologins positiva användning i synnerhet på informationsområdet kommer inte av sig själv, den kommer inte som ett resultat av teknologideterminismen, inte heller av socialdeterminismen, slår Cronberg fast. Det ser ut som om den i Finland inte heller skulle komma genom aktivt engagemang hos lokalbefolkningen.

Kan vi alltså skapa sådana strukturer som skulle kunna göra detta möjligt, frågade sig Tarja Cronberg till sist och kastade över bollen till de närvarande ingenjörerna som i egenskap av bärare till ny teknologi kunde bidra till lösningen.

Men kom ihåg att befolkningen vet bäst hur de själva vill leva, vilket vi alltid måste ta i beaktande!

Våra problem i framtiden kommer inte att vara hur vi KOMMER IN i nya teknoogier och hur vi kan skapa ett liv som svarar mot de nya uppfinningarna. Vårt behov kommer i ännu högre grad att vara ur vi skall kunna KOMMA UT ur de teknologier som redan existerar.

Tarja Cronberg är för närvarande involverad i undersökningar som skall fastställa bur vi bäst skall kunna omställa den omattande militärindustrin till civil användning. Ovannämnda kommentar kommer i det arbetet till sin fulla rätt. LJ