Statens monopol består

av Ragnhild Artimo Forum 1989-09, sida 08-10, 25.05.1989

Taggar: Personer: Juri Ledentsov Teman: ekonomi

Juri Ledentsov

SOVJETUNIONENS UTRIKESHANDEL: Diversifiering och delegering, men principen också i fortsättninger:

STATENS MONOPO 77 D et ekonomiska samarbetet är en av de centrala hörnstenarna i relationerna mellan Finland och

Sovjetunionen. På denna sektor är den ekonomiska kormmissionens uppgift central”

Med dessa innovativa ord öppnar statsmi nistern avslutningshögtidligheterna vid undertecknandet av ramavtalet 1991—95 i statsrådets festvåning i slutet av april. Efter den sedvanliga evalueringen av förhandlingarna “vilka förts i en uppbyggande och resultatrik atmosfär” och så vidare, och då alla engagerade parters “insatser varit av avgörande betydelse för det lyckade slutresultatet” och ingen längre kan sväva I tvivelsmål om ramavtalets historiska betydelse, är det dags för champagnen och de Jäktade intervjufrågorna från alla dem som inte har tid att plöja igenom det nästan tjugo sidor bastanta pressmaterialet.

Det är också dags för Forums intervju med Juri Ledentsov, chef för västförvaltningen vid Sovjetunionens utrikeshandels ministerium. Egentligen skulle intervjun ha ägt rum på ministeriet i Moskva, inbokad och bestyrkt veckotal i förväg, men improvisationer vittnar om dynamik, och vad man får vänta på blir bara mera intressant.

Intressant är också frågan om sovjetiska utrikeshandelsrättigheter. Enligt nya förordningar som trätt i kraft i december och mars kan företagen numera ansöka om utrikeshandelsrättigheter — som, om det befinns påkallat, kan indras. För varje enskild utrikeshandelstransaktion krävs för vissa varor dock ytterligare särskilt tillstånd eller licens. I februari rubricerade Helsingin Sanomat en stor artikel om Sovjetunionens nya utrikeshandelsbestämmelser Monopoli historiaan (Monopolet är nu historia). Är slutsatsen riktig — avstår staten från sitt monopal på utrikeshandel — Nej. Det är fortfarande fråga om ett statligt monopol, det kan man inte förneka. Staten bibehåller kontrollen över utvecklandet av utrikeshandeln,

Sovjetunionens nya utrikeshandelsbestämmelser betyder inte att man frångår principen om statsmonopol, säjer Jur Ledentsov vid utrikeshandelsministeriet. De innebär bara att staten delegerat en del av sina rättigheter til (de statliga) företagen, År förnyelserna i sovjetekonomin och landets utrikeshandel reella (enligt marknadsekonomiska kriterier) eller bara lätt kosmetik?

Text: Ragnhild Artim och har delegerat rätten att bedriva utrikeshandel till de statliga företagen. Tidigare handhades utrikeshandeln huvudsakligen av utrikeshandelsministeriet, nu har alla ministerier och inrättningar fått rätt att bedriva utrikeshandel — men man bör komma ihåg att de ju alla är statliga. Utrikeshandeln kontrolleras och övervakas nu i praktiken av såväl statskommittén för utrikesekonomi som ministeriet för utländska handelsrelationer.

Hur stark drivkraft för förändringarna ut gör Sovjetunionens strävan att integreras I världshandeln? Sovjet ansökte om observatörsstatus vid GATTmötet i Punta del Este men beviljades den gången ej sådan. Emellertid förhandlar Sovjet vidare, och är enligt västliga observatörer påtagligt intresserat även av IMF, en kontroversiell fråga då ju IMF av hävd ses som en imperialistisk organisation.

Integration i världshandeln skapar obönhörligt ett tryck på nedmonterande av mo 911989 FORUN nopol — skenmanövrar förslår inte långt, och t ex USA är inte utan vidare villigt att GATT-godkänna en icke-marknadsekonomi som medlem. Har man inom Sovjet definierat dessa problem och diskuterat medel att nå önskade mål — De förnyade utrikeshandelsförordningarna av december och mars, som inriktas på att utvidga produktionsinrättningarnas rättigheter att bedriva utrikeshandel preciserar och kompletterar tidigare utrikeshandetsförordningar. Samtidigt strävar vi till att öka Sovjetunionens utrikeshandel och till ökad sovjetisk närvaro på världsmarknaden. Ett uttryck för dessa målsättningar är vår strävan till samarbete med alla organisationer på denna sektor, bl a GATT och EG — som känt har SEV-länderna redan ett samar betsavtal med EG, och Sovjetunionen förhandlar nu vidare med EG om de konkreta formerna för detta samarbete.

I vilken omfattning har Sovjetunionen vilja och beredskap att sas öppna gränserna och sänka tröskeln för utrikeshandel i praktiken — med en ny konkurrenssituation som följd, och med en möjlig konsekvens att konkurrensen från västliga konsumtionsvarutillverkare är fatal för de inhemska — sovjetiska — producenterna — Sovjetunionen har aldrig stängt dörrarna för komsumtionsvaruimport från väst — de har stått öppna, men inom ramen för de reella ekonomiska möjligheter vi har haft att betala för sådan import. Samma princip kommer vi att

ESTÅ iaktta även framdeles. Tex vår textilindustri har till en del, men inte helt och hållet, tillgodosett den inhemska efterfrågan, vilket betyder att Sovjetunionen har importerat och alltjämt kommer att importera konsumtionsvaror. Vi fäster nu speciell uppmärksamhet vid utvecklandet av vår egen livsmedels- och konfektionsindustri och satsar på dessa sektorer genom att modernisera produktionsanläggningarna och genom importerat maskineri som skall ge höjd produktionskapacitet i hemlandet. Parallellt med dessa satsningar kommer det att behövas import, både för att tillgodose efterfrågan och för att ge ett bredare urval produkter.

Gorbatjovs vision om ett gemensamt europeiskt hem har citerats flitigt; mindre ansträngningar har ägnats den intrikata frågan hur faktisk reciprocitet skall kunna förverkligs mellan marknadsekonomierna inom EG och de socialistiska planekonomierna, däribland Sovjet: hur konstruera bron mellan fri

FÖRUN, 9/1989

Nytt ramavtal, mera valutahande era valuta och mindre clearing är M önskemål som många företag ha ställt på soviethandeln under de senaste åren. Handelsutbytet merllan Finland och Sovjetunionen har traditionellt genom årtiondena baserat sig på ett clearingsystem, vilket som känt den senaste tiden inte fungerat på bästa sätt på grund av de låga oljepriserna.

På grund av dessa problem har clearingsystemets för- och nackdelar aktivt diskuterats och en viss uppluckring håller också på att ske. Den ekonomiska blandkommissionen, som sammanträdde i Helsingfors i slutet av april, beslöt nämligen att i viss mån öka möjligheterna till valutabaserad handel, även om clearinghandeln fortsättningsvis utgör grunden i det finsk-sovjetiska handelsutbytet ännu under nästa ramavtalsperiod 1991—1995.

Följande ramavtal kommer också att va ra mera allmänt formulerat än tidigare. Denna gång bestäms | ramavtalet enbart de olika branschernas procentuella andel. Mängderna bestäms sedan mera specifikt i de årliga varuutbytesprotokollen utgående från aktuella energipris. Sovjethandeln har ju under 80-talet fluktuerat kraftigt beroende på att värläsmarknadspriset på olja har åkt berg- och dalbana. Det är alltså knappast aktuellt med en avveckling av clearingsystemet inom en alltför nära framtid. Blandkommissionen konstaterade att handeln mellan Finland och Sovjetunionen har utvecklats till stor del tack vare clearingsystemet. I stället för antingen clearing- eller valutahandel har därför - kommissionens = betalningsarbetsgrupp som bas för framtiden utvecklat modeller som kan förena clearingen och valutahandeln i det nya betalningsavtalet. Bl konkurrens och reglerad, statskontrollerad Import/export?

Hur ser man inom Sovjetunionen på möjligheterna att bygga ett gemensamt europeiskt hem, att av Europa skapa en ekonomisk enhet — Det äger sin riktighet att vi i åratal inte strävade till att etablera relationer med EG eller med GATT. En dimension i det nya politiska tänkandet är att man inte behöver bygga en mur mellan det egna landet och resten av världen, utan tvärtom bör sträva till samarbete med de internationella organisationerna, både på global och euronivå. Då man talar om ett gemensamt europeiskt hem, kan man inte avskilja det ekonomiska samarbetet som en isolerad del av detta tänkande. Såväl de socialistiska som de kapitaliska länderna i detta Europa har sina egna ekonomiska organisationer. Det ter sig naturligt att fråga varför vi inte skulle försöka samordna dessa organisationers strävanden med beaktande av gemensamma intressen. Vi ser inte Europa och den övriga världen som antingen-eller-atternativ, men man kan inte bortse från att vi inom Europa har byggt upp handelsförbindelser och andra kontakter genom många sekel.

I handeln mellan Sovjetunionen och Finland har oljan — och oljepriset — alltid stått i fokus. Protokollet för 1989 utgick från ett barrelpris om 14—16 USD. Barrelpriset har under våren varit uppe i 18—20 USD. I princip ger det Finland ökade exportmöjligheter. Varje ”barreldollar” har i denna handel en effekt på runt 60 miljoner SUR. Hur ser man inom utrikeshandelskretsar i Sovjet på situationen — och känner man där et behov att intensifiera marknadsansträngningarna i Finlandhandeln I syfte att Tå till stånd ett mer diversifierat varuutbyte — Vi är höggradigt medvetna om vårt oljeberoende såväl i handeln med Finland som med andra länder. Energiprodukternas andel i vår export uppgår till 70—580 procent och är rentav mera dominerande i handeln med vissa andra euroländer. Sovjetunionens export domineras förutom av energiprodukter också av råvaruexport — bl a trävaror och malmer. Vi strävar till att bredda och diversifiera vår exportstruktur genom att exportera maskiner och anläggningar, och detta är också vad de nya utrikeshandelsbestärmnmelserna syftar till. Som ett incentiv att intensifiera anläggnings- och maskinexporten har staten beviljat produktionsinrättningarna rätt att själva disponera en del av den valuta de förtjänar genom export — dessa medel bygger upp produktionsinrättningarnas egna valutareserver.

I de nya utrikeshandelsförordningarna talas om sk valutaauktioner, alltså valutabörser. När äger den första valutaauktionen rum — och var — Jag har inte exakta uppgifter om det — min uppfattning är att premiären blir någon gång i juni.

För att arrangera en auktion behövs något att sälja — något som auktlonsdeltagarna är villiga att betala för. Var räknar man med att suga upp valuta att bjuda ut på auktionen, och hurdan valuta — Säkerligen kommer på denna valutaauktion att säljas såväl socialistiska länders valuta som fri valuta och clea vänd

MONOPOL.

fortsättnin ringvaluta — jag tror inte man i detta skede skall utesluta något alternativ, inklusive sovjetiska rubel. Beträffande hårdvaluta — eller fri valuta som vi kallar det — är det svårt att tippa hur stor dess andel av omsättningen på valutaauktionen är. Gällande var den fria valutan skall tas, har jag redan nämnt produktionsinrättningarnas egna valutareserver som byggts och byggs upp genom en del av deras exportintäkter.

Förslaget om ekonomiska specialzoner har initierat en hel del debatt i finska massmedia, och minister Esko Rekola leder sedan några månader den expertgrupp som tilsammans med sovjetiska kolleger skall utreda det s k frihandelsområde som eventuellt skulle skapas i närheten av den finsksovjetiska gränsen. Tidtabellen för och de praktiska arrangemangen kring dessa specialzoner har ännu inte getts offentlighet. Hur långt har man avancerat med planerna — Som bäst utreder vi möjligheterna att etablera en fri ekonomisk zon i Karelen eller Fjärran Östern; eventuellt kan också ett tredje alternativ bli aktuellt. Starten sker där beredskapen för ett sädant arrangemang befinns vara störst. Beträffande ”reglerna” för en sådan zon kommer den eller de att fungera enlig samma principer som redan är internationell praxis i sådana fall, och också bygga på principer som tar i betraktande de lokala specialförhållandena på området ifråga. Någon definitiv tidtabell finns ännu inte — vi har tagit det första steget, och parterna kan sägas stå i begrepp att ta det andra steget, men ännu är det lång väg kvar. Vi har ingen önskan

Enligt Juri Ledentsov är frågan om rubelns konvertibilitet beroende av hur man lyckas tillgodose den inhemska efterfrågan med inhemska produkter.

att dra ut på denna fråga, så mycket kan jag säga, men det är litet magert att bara gå ut med information om vad vi själva strävar till — utan att ha utkristalliserat de konkreta målen och villkoren som alla engagerade parter uppställt.

Rubelns konvertibilitet eller icke-konvertibilitet, när och hur, har varit föremål för ändlöst kannstöperi | väst — där man också ser en prisreform som ett tekniskt villkor för konvertibiliteten: en realbaserad växelkurs där kursen motsvarar köpkraften. Men prisreformfrågan har åtminstone för närvarande lagts på is i Sovjetunionen — ändå har 90-talet figurerat som en tidtabellsram för konvertibiliteten. På vilket sätt är det meningen att åstadkomma konvertibilitet för den sovjetiska rubeln — Genom att tillfredsställa Sovjetunionens interna efterfrågan med inhemska produkter — det är det kortaste svaret på den frågan.

En gemensam SEV-marknad — ett ”socialistiskt EG” — principgodkändes som gemensam målsättning vid SEV-mötet senaste sommar. Vilka olika faser kommer förverkligandet av detta mål att inkludera? Har man uppgjort en gemensam tidtabell — om inte, när skall konkreta beslut tas fram — Såvitt jag vet har någon steg-försteg-tidtabell inte gjorts upp för en gemensam SEV-marknad. Vi arbetar på att utreda saken och klarlägga olika aspekter av den på det praktiska planet. €

Spår av nytänkande i östhandel deln för tillfället kanske är en anin dyster, rör det ändå hela tiden på sig med olika finska projekt också på den sektorn. Trots att handels- och industriminister likka Suominen (saml) nyligen anklagade det finska näringslivet för att alltför ensidigt sikta in sig på västhandeln.

& Pukeva öppnade t ex i början av mars som första västerländska företag en specialkonfektionsbutik i Moskva, PUKEVA-Expocentre Oy Ltd. Butiken, som är belägen i det internationella valutaköpcentret Trojka F: den allmänna bilden av östhan Masha Kalinina, Miss Moskva, med Pukevakollektion i Trojka-Center.

Center, säljer ockå kosmetika, elektronik och alkohol. Kommersen har enligt de första rapporterna löpt som smort. Det helt finskägda företaget har också tillstånd att öppna butiker i Leningrad, Kiev, Jalta, Tallinn och Viborg.

FR Också Stockmann, som redan länge har fungerat som varuleverantör till diplomater och andra västerlänningar i Sovjetunionen, skall öppna egna butiker i Sovjet. Till skillnad från Pukeva går Stockmann med i ett samföretag.

& Finland skall också börja sälja läkarjänster till Sovietunionen. Den samägda valutaläkarstationen Lenfinmed öppnar porarna i juli i centrum av Leningrad. Läkarna och utrustningen är av västerländskt ursprung. Företaget har också tillstånd att öppna kliniker runt hela Sovjetunionen.

& Också på den kulinariska sidan har finändarna börjat profilera sig i Sovjetunionen. I Leningrad har två samägda hamburgerkiosker den senaste tiden fått det att vattnas | munnen på turister, gästarbetare och stadsbor. I den ena kiosken får man vautahamburgare och i den andra mera demokratiska rubelhamburgare. På Polar Fastfood, som äger 49 procent av samförejaget, uppger man att aptiten är så enor i Leningrad, att varorna I rubelkiosken ofta tar slut långt före stängningsdags. Råvarorna importeras från Finland.

od Den finska byggindustrin har för tillfälet mer eller mindre retirerat från Sovjet men har inte helt gett upp. Ett större projekt som är på gång som bäst är Olympla-hoteljet (bilden) i Moskva som byggs av Puolimatka, och blir klart vid årsskiftet.

&r& Längre norrut skall finländare vara med om att rusta upp ett stort skidcentrum i fjällen på Kola-halvön. Samprojektet går öst på flera hundra miljoner mark. Enligt planerna skall västturister kunna susa ner ör backarna nära staden Kirovsk redan nästa skidsäsong. Bi 1 2/1989 FORUM,