Supplyekonomiska principer för Sverige ur krisen

av Maria Planting Forum 1981-05, sida 08-10, 18.03.1981

Taggar: Personer: Gösta Bohman Teman: ekonomi

ve

Ekonomiministerns recept:

Supplyekonomiska principer för Sverige ur krisen

När Sveriges ekonomiminister Gösta Bohman under ett finlandsbesök nyligen i en intervju för Forum redogjorde för den svenska regeringens ekonomiska handlingsprogram, lät tankegångarna bekanta. När han samma kväll i sitt festtal vid Svenska handelshögskolans studentkårs årsfest uttalade sitt stöd för den nya nationalekonomin — den som i USA döpts till ”supply-side-economics” — var det lätt att förstå var den svenska regeringen tagit si inspiration.

| Gösta Bohman själv har inte sökt sin inspiration hos Laffer & Co i USA. han förespråkade supply-side-ekonomins principer redan på 60-talet då han varnade för vad den dåtida ekonomiska politiken med bl a en snabbt svällande offentlig sektor skulle få för följder under det följande decenniet. ”Gösta Bohman svartmålar”. fick han gång på gång höra. Föregangarens lott?

Det är rätt skönt att äntligen bli sannspådd och trodd. säger han, samtidigt som han och hela hans ekonomidepartement jobbar hårt för-att vända 70-talets misslyckanden i ekonomiskt hänseende till en välbehövlig tillväxt på 80-talet.

– Vi häruppe i Norden — och i den industrialiserade världen i övrigt — har tagit alltför mycket för självklart och glömt bort att ekonomisk tillväxt och stigande välfärd inte är någonting från ovan givet utan kan skapas bara under vissa givna förutsättningar. understryker Bohman.

Den svaga ekonomiska tillväxten och den ökande inflationstakten — stagflationen –— kan enligt Bohman inte skyllas på marknadsekonomins misslyckande eller ”kapitalismens kris” som den också populärt har kallats. Orsakerna måste sökas i det politiska systemet.

eynesianska och post-keynesianska principer om att vikande konjunkturer skulle mötas med en expansiv ekonomisk politik och en finanspolitik som syftar till att hålla produktionen och sysselsättningen uppe för att därmed ”manipulera” efterfrågan fungerade inte längre på 70-talet. Den ekonomiska politiken kan inte mera inriktas på efterfrågan -— demand economics — utan nu måste man koncentrera sig på tillgångssidan. supplyside-economics.

— Våra erfarenheter av hur verkligheten är beskaffad tycks alltmer bekräfta att man inte kan lösa problemen genom att konsumera mera och spendera mera pengar utan istället genom att arbeta mera och spara mera. anser Gösta Bohman.

Utbudsekonomin

Gösta Bohmans tankar om den ekonomiska politikens mål och medel sammanfaller rätt långt med de nyaste strömningarna inom den amerikanska nationalekonomiska teoribildningen. den nya skolan som pläderar för kraftiga skattesänkningar och minskade offentliga utgifter.

Skolan har fått namnet ”supply-sideeconomics” därför att den i motsats till Keynes" traditionella efterfrågeorienterade teorier poängterar tillgångssidan. Keynesianerna anser att staten genom att kontrollera efterfrågan på varor och tjänster kan balansera tillväxten, sysselsättningen och inflationen. ”Lafferisterna” — som de redan hunnit kallas efter sin främsta profet. professor Arthur B Laffer vad University of Southern California — säger att det som den industrialiserade världen idag behöver är en ökad satsning på utbudssidan.

Utbudsekonomerna. som redan fåt utstå bitter kritik om att deras teorier omsatta I praktiken främst kommer att drabba de fattiga och gynna höginkomsttagarna, poängterar att skattesänkningarna inte bara ger tillbaka pengar till skattebetalarna utan att de också stimulerar produktionen. Tanken är att näringslivet. då det genom skattesänkningar får loss mera pengar. automatiskt kommer att investera i industrin och sålunda skapar både mer produktion och fler arbetstillfällen. Öka produktion leder i sin tur till avmattning i priserna. säger de. medan deras kritiker beskt frågar hur man kan vara säker på att inte den ökade disponibla inkomsten istället gar till konsumtion och därmed förvärrar inflationen.

En annan fraga är sedan om företagen verkligen kommer att investera i den takt som är önskvärd och inte endast ta ut högre priser. vilket också är inflationsdrivande. Pengar är dessutom bara en resurs. är det givet att andra resurser — know-how och ledarskap ete -— finns till buds : takt med ökade finansiella tillgångar?

Den andra huvudtesen i utbudsekonomin. som kritiserats som ”entusiastiskt dagdrömmeri och önsketänkande”, går ut på att skära ner statsutgifterna kraftigt. Minskade statsutgifter behövs bla för att verkställa de utlovade skattesänkningarna, lika väl i Sverige som i USA.

Utbudsekonomin är på ropet i USA idag kanske främst tack vare sin namnkunnigaste anhängare — president Ronald Reagan själv. Ekot hörs också hos oss i Norden: Utbudsekonomins principer gar igen bl a i den svenska regeringens ekonomiska handlingsprogram, men givetvis i en mycket mer dämpad och försiktig form än den som lafferisterna förespråkar.

Samlidigt inser allt fler nordbor att Laffer har rätt när han säger att skatterna idag nätt en så hög nivå att de urholkat motiveringen att arbeta. spara och investera.

Utbudsekonomi enligt Bohman

Egentligen är det väl lite orättvist att säga att det skulle vara Bohmans tankar som sammanfaller med utbudsekonomernas. Den svenska ekonomiministern förespråkade ju, som sagt. sina egna supply-economics-principer. byggda på marknadsekonomins teorier långt innan begreppet var uppfunnet och Laffer hade ritat sin vid dethär laget världsberömda sk laffer-kurva som visar förhållandet mellan ekonomisk tillväxt och skatteuttag.

– Det som framstår som mest egendomligt är att det behövt ta så läng tid. innan ekonomerna i allmänhet börjat uppmärksamma effekterna av den of FORUM 5/8 nen kan inte skyllas på ”ku lismens kr Orsakerna står att finna politiska systemet, inte i det ckonomiska, ser Gösta Bohman feniliga sektorns tillväxt. det stigande skattetrycket och den svällande byråkratiska kontrollapparaten. säger Bohman.

Genast vaknar då frågan om det inte skulle ha varit viktigare att politikerna hade insett det. även om ekonomerna inte var hka framsynta? Gösta Bohman att han inte fick medhåll för sina utanför det egna partiets ram — bara moderaterna (som då var i opposition i Sverige) förstod vartåt det barkade…

[dag är moderaterna med om att vända tillbaka utvecklingen på rätt spår.

— Perioder av ekonomisk tillväxt kan inte “administreras fram” av politiska beslutsfattare. poängterar Bohman. — Den gemensamma nämnaren för tillväxtperioderna i historien har varit frihet från detaljkontroller. från regleringar och från ingrepp fran en politiskt stark byr i.

Jag menar själfallet inte av vi i Sverige eller Finland skall Tåta bli att bedriva en aktiv ekonomisk politik inriktad på att skydda sysselsänningen och åstadkomma en rättvis fördelning av värl gemensamma ekonomiska välstånd.

Det tal som Gösta Bohman höll vid Svenska handelshögskolans studentkårs 5+e årsfest kan karakteriseras som ett ideologiskt präglat anförande som tydligt gav vid handen att han vill se utbudsekonomin som hela 80-talets vägledande [losofi.

Eller — som SvD i sin tolkning av Bohmans tal uttryckte saken: ”Den ekonomiska krisen är I själva verket en kris för det politiska systemet. Vad som nu behövs är en liberal. marknadsekaonomisk renässans.”

Fragan är nu hur Sverige skall städkomma denna renässans för marknadsekonomin. Eller finns det nägot alternativ eftersom den ekonomiska poliuken man följt har le in i en

FORUM 57/8 — Nu är det utomordentligt hög tid att bryta den offentliga sektorns snabba exp: i Sverige och sänka skatterna . . .

återvändsgränd? Samma fråga England. USA och varför inte Finland.

Quo vadis, Sverige?

Varthän Sverige med din stora utländska skuldbörda. dina höga skatter och vikande produktionssiffror? Finns det en väg ur din svåra ekonomiska situation?

Ja, det finns en väg. Men för välfärdssverige blir den inte lätt at vandra. I sitt ekonomiska handlingsprogram som offentliggjordes i februari har den svenska ngen stakal ut en ”gyllene medelväg” som kombinerar utbudsekonomiska principer med vissa inslag av keynesianskt tänkande: Den gar via en kraftig begränsning av de offenliga utgifterna och eu stopp för kostnadsstegringar till en ökning av det enskilda sparandet och stimulerad produktion. export. investeringar och sysselsältning.

Handlingsprogrammets syfte är att lägga en grund för en offensiv poliuk som kan frigöra resurser i form av arbetskraft. naturtillgångar och kapital. Därigenom kan krisen övervinnas. anser den svenska regeringen.

Vad handlar den svenska regeringens ekonomiska handligsprogram egentligen om. ekonomiminister Gösta Bohman — Låt mig först a att handligsprogrammet inte är et isolerat aktstycke, utan en uppföljning av den strategi som vi redovisade för i finansplanen redan 1980. Då drog vi upp riktlinjerna för hur arbetet skulle läggas upp så att vi först skulle skapa utrymme för en industriell expansion. Det gör vi genom att angripa de offentliga utgifternas snabba stegringstakt — genom att skära ner statens utgifter. skära ner den statliga och kommunala konsumtionen — och på de «det måste gå! Vi må timulera och sparande och inte ta ckonomisk tillväxt och stigande välfärd som någonting givet. säger ekonomiministern.

sävet frigöra kapital och arbetskraft ull en expansion inom industrin.

En sådan expansion kommer inte S ilv om man inte samtidigt vidtar stimulansätgärder av olika stag för au få fart på utbudet. En av atgärderna är att inom loppet av tre år sänka margnalskatten tll högst femUio procent för det helt dominerande antalet hehidsanställda I Sverige.

• En annan åtgärd all se ull ant vi far en rörligare arbetsmarknad. Idag är den last av Aman-lagarna. av de ca 25 olika ledighetslagar vi har och av eu sjukförsäkringssystem som me känner till karensdaga

Dessulom satsar vi på exportstimulerande atgärder. Vi arbetar bl a med exportkrediter och lägger fram eu paket med exportstöd – kalla det exportstimulans-=- till små och medelstora företag som bl a innehaller gemensam marknadsföring. utbildning mm.

Dels öppnar vi vissa möjligheter till det som jag tycker är rätt osympatiskt. nämligen matching. När andra stater går in och ger sin Industri subventioner måste det finnas möjligheter för svensk industri alt möta denhär statsinblundningen från annat hall med motsvarande stöd.

Gösta Bohman kritiserar finländarna som ”experter på ull arbeta med matching”. men understryker samtidigt:

Jag tor att vi bade på svenskt och finskt hall börjar lära oss att det inte är nagot bra system.

De offentliga utgifterna

De offentliga utglfternas expansion utgör idag i Sverige det största problemet på läng sikt. På 15 ar har landets offentliga sektor vuxit från en tredjedel av BNP till två tredjedelar nu har den

Vänd svenska regeringen kommit överens om att den offentliga sektorn skall hålla sig inom ramen för BNP-tillväxten.

— Det är utomordentligt hög tid att bryta trenden nu, dundrar Bohman. — Gör vi inte det nu. kommer de offentliga utgifterna år 1987 att ta band om heta nationalinkomsten. Vi måste pressa ner den offentliga sektorn nivå.

Också marginalskatten skall pressas ner under de närmaste åren. lovar Bohman och poängterar att det nu är stopp för kommunerna att höja sina skatter i takt med att den svenska staten sänker sina. De skattesänkningar so regeringen lyckats åstadkomma har snabbt ”ätits upp” av nya kommunalskatter, påpekar han.

— ITmittegetekonomidepartement tar vi just nu fram kalkyler för att bedöma vilken utbudsökning som skulle behövas för att kompensera det inkomstbortfall som drabbar staten när vi nu skall sänka marginalskatterna till högst 50 procent. Kalkylerna visar bla att för en 100 000kronorsinkomsttagare skulle statens ”förlust” vid skattesänkningen kompenseras, om vederbörandes utbud ökade mellan tre och fem procent. Han eller hon skulle alltså behöva arbeta mindre än två

Amerikansk fänkanap:

Sänkta skatter är inte’saliggörand 9 Inom den amerikanska bankvärlden är man inte så fullt och fast övertygad om Skattelättnader som förlösande faktof för ekonomin. De skattenedskärningar som ställts i utsikt av president Ronald Reagans regering komer alltför oförberett. framhöll” den amerikanske bankex-4 perten » George “McKinney vid ettey besök Finland nyligen. McKinney är VYD för Irving Trust Company, som återfinns på 93:e plats i statistiken över världens banker, och han är också ordförande för den americ kanska bahksaämmanslutningens ekonomiska rådgivningskommitté.

President Reagans ekonomiska politik Har fyra, grundelement: den statliga utgiftsökningen skall - ske långsammare, myndigheternas styrning begtänsas, skatterna minskas betydligt och k let öka städligt.

— Den mest köntroversiella aspekten av programmet är skattenedskär-+ i ningens storlek. form och timing: Det förefallef som om inte heller kongressem skulle Svara mogen för en. renodlad i stpply-side ekonomi. Det, tar minska ett par” år innan de förmodäde önskvärdageffekterna av nedskärningarnagskulle synas..Under den perioden måste nedskärninga “kompenseras på något vis, ochsådana åtgärder är vi inte förberedda på idag” ansåg MeKinneyd

Det mest troliga är enligt McKinney därförätten opihion som stöder sig p en traditiBnell konservativ ekonomisk « politik Kommer att vikna”i kongres-= sen. Skattenedskärningarna är näniligen inte föremål för någofi större dragkamp 1 kongressen för båd republikanerna och demokraterna lutar åt åsikten att Reagan vill ha för stora skatteminskningar. De nedskärningar söm kommer att godkännas efter “kongressbehandlingen väntas följaktligen bli väsentligt mer be=> gräfisade än vad Reagan har krävt. Presidenten har redan gett efter en del på sin urspungliga krav.

MekKinney nämnde också att det var antaganden inom kapitalmarknaden om att stora skatteminskningar skulle öka statsmaktens lånebehov, som varit en viktig orsak till att räntesatserna hällits så höga i år.

Men som representant för bankvärlden var McKinney nöjd över Reagan-regeringens åtgärder för att skära ned på statsutgifterna. Den amerikanska ceniralbanken, Federal Reserve, väntas nu följa en politik av moderat återhållsarihet med starkt stöd av regeringen, trodde han.

— Såmidigt kommer de höga räftesatserna i sig att sänka affärsmännens förväntningar, och på så vis medföra ett lugnare affärsklimat under året. sade han och tillade att någonTecession inte väntas.

, Ett resultat av den ekonomiska omerienteringen som man redan kunnat se, är att den amerikanska dollarn stigit på den internationella marknaden. Det har delvis berott på förväntningarna om att’den nya ekonomiska politiken skall” minsk& inflationen och stärka den amerikanska ekonomin.-Men det mesta av ekonomins verkningar kan nog inte skönjas ordentligt förrän 1982 eller senare: ansåg McKinney. ke

Henrik Sonc 1 timmar mer i veckan för att reformen skulle vara självfinansierad.

— Och ändå räknar kalkylen inte med den automatiska kompensation för staten som inträder genom att tidigare icke öppet redovisade inkomster förs över från den grå eller svarta sektorn till den öppna, säger ekonomiministern.

En följd av den svenska nyorienteringen måste ju bli en ökad satsning på den privata sektorn — på indusiwin och den privata företagsamheten. Blir Sverige tvunget att ta itu också med strukturella problem eller är den svenska industrins struktur i grund och botten sund — I grunden vågar jag påstå att den svenska industrin ligger i toppen på vad man möter i Europa — vi har bara haft oturen att i stor utsträckning satsa på industribranscher som har drabbats hårdare än andra av den internationella konjunkturnedgången — varven. gruvorna och stålet.

-— Jämför man vår industri med andra länders. står den mycket högt teknisktindustriellt. säger Bohman.

Vilka är Sveriges framtidsbranscher -—- Skogen är fortfarande vår bransch och den måste vi bygga vidare på. 20 procent av våra exportinkomster kommer från skogen och vi måste satsa på att hållas med i utvecklingen inom den branschen. Jag tror också att vi måste räkna med att ha kvar stålet, även om vi har problem på den sektorn just nu — det gäller att hålla lönekostnaderna I styr och få upp produktiviteten för att hållas med i konkurrensen.

En ny ”svensk model ”Den svenska modellens klokskap” prisades i medlet av 70-talet och Sverige utnämndes till världsmästare i ekonomisk politik.

— Men domarna dömde fel. Och de dömde alltför snabbt. påpekar Bohman. Efterklokt är det lätt för vem som helst att konstatera att ”den svenska modellen” inte var så klok som man trodde. Trots att konsumtionen stimulerades, sjönk produktionen och istället ökade importen med påföljande störningar i bytesbalansen. Den offentliga sektorn ökade explosionsartat.

Idag bygger man i Sverige upp en ny “svensk modell”. Kan vi i Finland lära oss någonting av de tidigare svenska misstagen. utan att för en gångs skull göra samma sak själva? Och kan vi utnyttja den ”nya svenska modellen”. som bygger på skattesänkningar och minskade offentliga utgifter, som exempel då vi utformar vår ekonomiska politik — Ja. lär av Sverige nu och gör inte våra misstag som ni håller på att göra. uppmanar oss Gösta Bohman.

Maria Planting

FORUM 5/81