Svensk yrkesutbildning vill samordna resurserna

Taggar: Teman: utbildning

Svensk yrkesutbildning vill samordna resursern Än finns det många nötter att knäcka då det gäller svensk yrkesutbildning. På Svenska yrkesutbildningsstyrelsen har man gått in för att samordna och förena, inte söndra och dela på de resurser som finns. Därför anser man att det vore dags att minska på det alltför stora antalet folkhögskolor och hemslöjdsskolor som går för halv maskin, och att det räcker med en sjömansskola, den i Mariehamn. Av samma orsak förses de allmänna yrkesskolorna med särskilda specialiteter. Och hur otroligt det än låter — i Helsingforsregionen finns inte en enda svensk allmän yrkesskola — och den hoppas man främst av allt på.

Svenska yrkesutbildningsstyrelsen grundades 1941 med uppgift att trygga yrkesutbildningen för svenska ungdomar.

På 1950-talet gick man bl.a. in för att åstadkomma de interkommunala yrkesskolorna. 1967 omorganiserades styrelsen, nu finns det en styrelse som sammankommer tre-fyra gånger per år och består av sexton medlemmar från olika utbildningsområden, olika regioner och olika politiska riktningar. Dessutom finns det ett arbetsutskott som består av fem personer och som sammankommer minst en gång per månad — Den målsättning vi nu arbetar för är att samordna det vi har, inte splittra det, säger yrkesutbildningsstyrelsens sekreterare pol.mag. Annette Liljeström.

En väg till konsolidering är att förse olika yrkesskolor med en specialitet som inte finns i andra skolor. I Östra Nylands yrkesskola heter specialiteten restaurangutbildning, i Österbottens centrala yrkesskola utbildas bl.a. apoteksbiträden och laboranter. Eftersom yrkesskolorna har insett att detta är ett klokt schackdrag såg man i tid över sina domäner och på yrkesutbildningskonferensen i januari i fjol delade man i bästa sämja upp specialiteterna sinsemellan.

Också kostnaderna delas upp kommunerna och skolorna emellan genom ett slags clearingsystem, som fungerar så att den egna skolan — den skola dit eleven egentligen skulle höra — erlägger en per kalenderår fastställd avgift till den skola i en annan kommun där eleven kommer att gå.

Elevens hemkommun erlägger för eleven (som alltså går i

Forum 9/70

Pol.mag. Annette Liljeström, sekreterare I Svenska yrkesutbildningsstyrelsen.

skola på annan ort) till den egna skolan samma andelar av underhålls- och driftskostnader som för övriga elever som går i den egna yrkesskolan. Detta system gör det möjligt att effektivt utnyttja skolornas utbildningskapacitet och i år berör systemet ca 50 elever.

För mycket hemslöjd, för många folkhögskolo — Det största problem vi kämpar med just nu är vad vi skall ta oss till med de alltför många hemslöjdsskolorna och folkhögskolorna, säger mag. Liljeström. Vi har nu nio hemslöjdsskolor, som tar in ca 10—20 elever åt gången, trots att det skulle räcka till med en skola i varje landskap, som kunde ta in ca 30 elever. Samma disproportion gäller folkhögskolorna, av vilka det finns hela 17 stycken, en skola på ett befolkningsunderlag på 19 000, på finskt håll är samma siffra en skola på 60 000, i Sverige en på 80 000. Skolorna är i princip medvetna om detta missförhållande men ingen vill ge upp sin egen position. Hur många skolor som faktiskt behövs hos oss håller en folkhögskolearbetsgrupp på och utreder som bäst. Radikala röster har höjts mot folkhögskolorna. Man har velat skära av grenen de sitter på helt och hållet och sagt att de inte i alla fall kommer att behövas då grundskolan införs. Vänd “nn

Gott folk…

Vägspärr. En paus i dagens folkvandring. Stopp. Men allt står inte. Elden i hundratals cigarretter rör sig. Det samma gäller stressen. Missnöjet. Kraftorden.

Dessa samma mänskor borde också vi få att stanna. Att märka våra kunders budskap, men inte genom en nyckfull slump eller genom ett märke som påbjuder att stanna. Och vad mera: De borde förstå och acceptera budskapet. Vid sidan av yrkesskicklighet kräver detta också förmåga till medinlevelse. Entusiasm. Hederlighet. i Hederlighet är ledstjärnan för vår reklambyrå. Den kommer till synes i den grundlighet varmed vi fördjupar oss i våra kunders problem. I den omsorg vi ägnar ordet i vårt budskap. I den vikt vi fäster vid förmågan at tala till mänskor.

TURKAMA & KUMPPANIT OY MAINOSTOIMISTO

Mechellnsgatan 15 A Helsingfors’ 10 tel. 441171 12 Forum 9/70

T&K ålder: 6 år personal: 60 omsättning: 10 milj.

— Det är nog en alltför rationell synpunkt, menar mag. Liljeström. De behövs, men lika många som vi nu har behöver vi absolut inte. Folkhögskolorna måste också genomgå en grundlig ansiktslyftning, en nivåförhöjning, de borde under grundskolans övergångsstadium kunna ge grundskolkompetens åt äldre personer som gått i »vanlig> folkskola och så småningom omorganiseras till vuxenutbildningscentraler, något som de också blivit i Sverige. En centralskola i varje landskap skulle vara nog, sammanlagt alltså tre-fyra.

Lärarkapaciteten skral vid tekniska skolorna

Då det gäller den tekniska och ekonomiska utbildningen har man också en del besvärliga nötter att knäcka, säger mag. Liljeström. Elevtillströmningen till handelsinstitut är stor, vid handelsinstituten i Helsingfors men också vid övriga skolors institutlinjer har man kunnat ta emot endast knappa 60 procent av de sökande. (Ännu större är intresset för sjuksköterskeskolor och barnavårdarinneinstitut, dessa har endast kunnat bereda plats för en tredjedel av de sökande, 1969 kunde bara 28 procent tas in på grund av att man då märkte att man kikade överproduktionen i vitögat).

Allt medan skarorna strömmar till handelsinstituten, tampas handelsskolorna med elevbrist. Handelsskolan i Åbo löper risk att förlora sitt statsbidrag om inte elevantalet nästa år är över 20. Under de två senaste åren har antalet elever i medeltal varit endast 18.

Också handelsskolan i Borgå har elevunderskott.

En av de skolor som absolut sett får avvisa de flesta eleverna är Tekniska skolan i Helsingfors, nu en självständig enhet med egen rektor. Det stora kruxet har varit de gamla trånga lokaliteterna, Detta trots framstötar och puffar åt olika håll under de senaste åren. Men fr.o.m. i höst får den svenska avdelningen överta de utrymmen som den finska skolans byggnadsavdelning haft vid Bulevarden 29.

— Lärarkapaciteten vid de tekniska skolorna är alldeles för låg, säger mag. Liljeström. Både Helsingfors och Vasa har för få tekniska lärare om man jämför med situationen på finskt håll. Skolorna anlitar i hög grad timlärare, något som är ett negativt fenomen för eleverna inte minst för att timmarna ofta hålls på kvällstid. I Vasa är endast 27 procent av lärarna ordinarie, i Helsingfors 42 procent. Just nu sitter en kommitté och grunnar bla. på frågan hur utbildningen av lärare för tekniska skolan lämpligen borde ordnas.

Helsingforsregionen utan svensk yrkesskola

En stor vit fläck finns det i det annars så väl utbyggda allmänna yrkesskolenätet: Helsingforsregionen saknar helt en svensk yrkesskola.

— Det är bla. av den orsaken som handelsläroverken översvämmas av sökande, säger mag. Liljeström. Det finns inte så mycket annat att välja på i Helsingforstrakten. Helsingfors stads yrkesskolor är i princip tvåspråkiga, men de svenska elevernas möjlighet att välja mellan olika studielinjer är mycket begränsade.

— Av sammanlagt 74 studielinjer i Esbo och Helsingfors har 4 studielinjer undervisning på svenska. Då dessa dessutom i traditionell mening är linjer för pojkar, trots att flickor nuförtiden också söker till dem är de kvinnliga eleverna helt hänvisade till linjer med finska som undervisningsspråk.

En av orsakerna till att svenska elever i så liten utsträckning sökt till Helsingfors yrkesskolor och att endast Vallgårds yrkesskola kontinuerligt haft svenska klasser torde vara den osäkerhet som eleverna känner. Man tvekar att söka eftersom man inte är säker på om det kommer att anordnas svenskspråkig undervisning eller inte. Redan det sammanlagda antal svenska elever som årligen besöker yrkesskolorna i Helsingfors och Esbo (ca 250) skulle ge underlag för en särskild svensk skola.

Forum 9/70

För jämförelsens skull kan nämnas att Östra Nylands yrkesskola läsåret 1967—68 hade totalt 198 elever, Västra Nylands yrkesskola 223, Åbolands yrkesskola 122, Österbottens centralyrkesskola 511 och Yrkesskolan i Jakobstad 332 och Ålands yrkesskola 130.

Specialiteter för handikappade

Det finns ytterligare en grupp av ungdomar med begränsad arbetsförmåga, synskadade, rörelsehämmade, reumatiker och andra handikappade som har stora svårigheter att skaffa sig utbildning, därför att utbildning på svenska saknas.

— De ungdomar i Helsingforstrakten som önskar utbildning för ett praktiskt yrke är nu helt i underläge om man jämför med dem som siktar på högskoleutbildning, säger mag. Liljeström. Det är också ganska märkligt att studenterna inom de flesta fakulteter vid Helsingfors universitet, vanligtvis får genomgå grundkurserna på svenska, medan man av ungdomar som söker till yrkesskolor kräver att dessa skall klara sig på finska.

— Det är också en rätt stor grupp som inte går ut mellanskolan utan slutar på tredje eller fjärde klassen. Ofta går dessa ungdomar direkt ut i förvärvslivet och blir utan något slag av yrkesutbildning, säger mag. Liljeström, Som vidare anser att det allt vore skäl att gå in för att inrätta linjer vid de allmänna yrkesskolorna som bygger på mellanskola, då det gäller en eventuell svensk yrkesskola i Helsingfors rekommenderas linjer som finmekaniker, TV- och radiomontörer, kartritare, tekniska apoteksbiträden, laboranter o.a. som kan behövas för en större stads behov.

Lamt intresse hos Hfrsfge

Mag. Liljeström beklagar det lama intresse för Helsingforstraktens yrkesskola som fullmäktiga i Helsingfors har visat. Våren 1968 framställde styrelsen till de kommunala myndigheterna i Helsingfors och dess kranskommuner om utredning av möjligheterna till en interkommunal svensk yrkesskola.

Stadsstyrelsen behandlade ärendet först i augusti 1969 men har bordlagt det tillsvidare, efter att ha begärt utlåtande av direktionen för stadens yrkesundervisningsanstalter. I utlåtandet sades bl.a. att det svenska elevunderlaget är för litet för en separat skola då de flesta svenska elever genomgår mellanskola och gymnasium och att de svenska eleverna skulle erhålla mindre valmöjligheter i en svensk skola än i de nuvarande skolorna med sina sammanlagt 74 linjer.

Hon hoppas att åtminstone de svenska fullmäktige skall driva på frågan med större intresse och aktivitet i fortsättningen än hittills.

Utvidgad kursverksamhe — På statligt håll har man planer på att grunda ett nät av ca 30 kurscentra runt om i landet för folk utan utbildning, ör arbetslösa och andra. Vi har diskuterat behovet på svenskt “håll och styrelsens åsikt är att man inte skall grunda något nytt innan man vet hur stort intresset och behovet är, Vi anser att denna kursverksamhet bör handhas av yrkesskolornas kommunalförbund som borde få särskilda kursrektorer. Det är ju bättre att utnyttja de redan förefintliga kommunalörbunden än att bilda nya kommunalförbund för dessa centraler. Mag. Liljeström slutar med att säga, att Svenska yrkesutbildningen, som de facto utför en mängd undersökningar och har tagit på sig uppgifter som egentligen skulle höra till staten, gott kunde lyckliggöras med ett något större statsbidrag än det man nu har, endast 14 procent av utgifterna täcks nämligen med statsmedel.

13