Tar sin uppfinningtill nya höjder

av Nina Simberg Forum 2008-05, sida 42-45, 22.05.2008

Taggar: Personer: Kaarle Vanamo Teman: innovation

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2008

Tar sin uppfinnin till nya höjder

HH Uppfinnare. Med okuvad produktutvecklingsiver drivs idéer över byråkratiska hinder och blir färdiga produkter. Kreativ designern KAARLE VANAMO har nu sin klättervägg ute på marknaden men vägen dit var kantad av försök och misstag.

NINA SIMBERG TEXT

MAX EDIN FOTO

X Varje år söker närmare 2 000 kreativa finländare patent på sina uppfinningar. Detinnebär fem eller sex nya uppfinningar varje dag.

Medanjag klättrar på en av dessa nya uppfinningar i en kritvit lagerlokal i Vanda, står uppfinnaren KAARLE VANAMO bredvid och meddelar att klätterväggen idag verkar fungera bättre än någonsin tidigare.

” Ännu i går hade den ett förfärligt gnisslande ljud. Men jag var här och fixade lite med min bror och nu verkar den fungera väldigt bra”, konstaterar han nöjt.

Helst kallar han sig själv kreativ designer.

”Ordet uppfinnare har väl en lite negativ klang, men jag tror att vissa människor har det där felet i sig, att de bara hittar på en massa saker. Och jag är väl just en sådan, så … ja, jag är nog en uppfinnare”, kommer han slutligen fram till.

I en av de nyare futuristiska byggnaderna i Otnäs verkar UPPFINNINGSSTIFTELSEN, Som hjälper uppfinnare med allt från idé till produktutveckling och marknadsföring. Här utvärderas också nya uppfinningars potential.

Enligt MARTTI MIKKOLA, projektchef på Uppfinningsstiftelsen, föds de bästa uppfinningarna då man fått en idé och måste ta reda på vad som tidigare uppfunnits inom samma område.

UPPFINNINGARNA ÖKADE 2007 sa Förra året fick Uppfinningsstiftelseni ”De uppfinningar som säljer bäst uppstår då man förbättrar något som redan finns eller hittar på en ny del som kan komplettera en redan existerande uppfinning”, förklarar Mikkola.

Så verkade det också gå till när 29-åriga Kaarle Vanamo började jobba med sin nyaste uppfinning. Det var under en resa till England, på jakt efter ett klättertorn, som han snubblade över den lite annorlunda klättringsanordningen. Det var en fristående eldriven klättervägg, med ett aluminiumband som rullade runt, uppifrån neråt. På bandet fanns fästen för händer och fötter att ta tag i. Man kunde klättra på bandet så länge ma ville, utan att egentligen alls klättra högre, eftersom taket aldrig kom emot.

”Det verkade som en häftig idé och jag ville börja importera klätterväggarna till Finland”; berättar Vanamo.

Så han bestämde sig för att göra ett försök och investerade, med lite hjälp av pappa, tiotusentals euro för att få klätterväggen till Finland. Väl framme i Finland tog det inte länge förrän Vanamo insåg att modellen inte var genomtänkt. Klätteranordningen anländei bitar och han kunde inte själv bygga ihop den.

”Jag är ingen ingenjör till utbildningen”, skrattar han och berättar att en mekaniker från England flögs in för att få modellen uppbyggd.

Men klätterväggen var inte heller problemfri när den monterats ihop. Den var klumpig och gick inte att plocka isär eller transporteras till evenemang. Snabbt började idéer om hur klätterväggen kunde förbätt ras dyka upp i Vanamos huvud. Det hela resulterade i en så kallad ”klättringsanordning med klättringsyta) som den officiella definitionen lyder.

”1 min version är nästan allt ändrat från den ursprungliga”, berättar Vanamo. ”Allt från finmekaniken till klätterytan och datorprogrammet har förbättrats.” [zz]

HANDGRIPLIG INNOVATION.

Kaarle Vanamos klättervägg Climbstation är en vidareutveckling av bristfälliga förlagor.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 200 ”IT Finland vill ingen köpa en idé. Företagen vill ha färdigutvecklade, felfri produkter.”

Erfarenhet och trovärdighet, Det är familjebakgrunden som gjort Vanamo till uppfinnare. Hans pappa har alltid arbetat med att utveckla och förbättra apparater och är dessutom företagare. Kaarle Vanamo fick ofta resa med och hjälpa pappa på olika uppdrag. Den kreativa, men också affärsmässiga biten, har han alltså vuxit upp med.

Trots erfarenheterna var Kaarle Vanamo till en början skeptisk mot att börja utveckla en egen produkt.

”Jag vet hur mycket arbete, tid och pengar det innebär att bygga något själv”, säger han och tittar menande på bordet vi sitter vid.

Han har byggt det själv men valde fel träslag. Fogarna i hörnen på bordsskivan har spruckit. Det är inte alltid så lätt att bygga något man inte har tidigare erfarenhet av.

”När man har kommit på ett fel inser man att tre andra saker samtidigt måste ändras”, förklarar han.

För att komma igång med projektet startade Vanamo ett eget företag, JOYRIDE GAMES. Men det behövdes också lite hjälp av familj, vänner och olika finansiärer. För att få den sistnämnda hjälpen säger Kaarle Vanamo att man måste ha erfarenhet både av uppfinnande och företagande, men dessutom tas på allvar av finansiären. Själv fick han pengar och hjälp för att komma igång av bland TEKES och Uppfinningsstiftelsen.

Uppfinningsstiftelsen, som är en privat stiftelse, riskinvesterariolika typer av uppfinningar. Uppfinnaren som tar emot de investerade pengarna förbinder sig samtidigt att betala tillbaka dem, ifall uppfinningen inom de tolv första åren säljer bra. Uppfinningsstiftelsen får största delen av sina pengar som statsstöd via arbets- och näringsministeriet. Summorna som delas ut varierar mellan några tusen och några hundratusen euro.

Teknisk hjälp. Sammanlagt kontaktar omkring 20 000 personer stiftelsen varje år. Lite under 1000 av dem skickar in en ansökan om finansiering och ungefär en fjärdedel av dem får sin ansökan godkänd. Oftast handlar ansökningarna om mindre tekniska delar till redan existerande uppfinningar, men vissa favoriter återkommer också.

”Halksäkra dubbar för skor brukar vara en vinterfavorit”, berättar Martti Mikkola.

Styrterminal/ touch pad

Klätterytans lutning/ hydraulikcylinder

Bärande stomme

När ansökan sedan godkänts hjälper stiftelsen uppfinnaren att utveckla uppfinningen. I den lilla verkstaden i Otnäs kan man få hjälp med att bygga prototyper eller andra mekaniska delar. Här får uppfinnaren också hjälp med att marknadsföra och sälja uppfinningen.

”Oftast lönar det sig inte att starta ett eget företag för en liten uppfinning”, förklarar Mikkola.

Det vanligaste är att man säljer hela uppfinningen, eller en del av rättigheterna, till ett större företag. Men för Vanamo var det aldrig ett alternativ att sälja uppfinningen direkt ibörjan.

71 Finland vill ingen köpa en idé. Företagen vill ha färdigutvecklade, felfria produkter”, säger han.

Trots att Vanamo vill utveckla sin uppfinning själv kan han ändå tänka sig att sälja den färdiga produkten till ett större företag inom till exempel gymutrustningsbranschen, bara han först fått ut den på marknaden och skapat ett brand.

Behåll jobbet! För en ung uppfinnare som vill klara sig själv och är beredd att ta reda på och arbeta för sin uppfinning finns det enligt

Drivhjul > CLIMBSTATION optik

Motor Uppfinnare: r nam9a.

40 000 euro.

Mikkola bra hjälp till hands. Förutom Uppfinningsstiftelsen, TE-centralerna, Tekes och Patent- och registerstyrelsen finns internetsidor som ger råd för den initiativrika uppfinnaren.

Kaarle Vanamo är ändå inte övertygad om att systemet fungerar tillfredsställande för unga uppfinnare. Det har inte alltid varit lätt att sköta företaget samtidigt som han egentligen bara velat koncentrera sig på att bygga klätterväggen. Vanamo efterlyser någon typ av hjälp och rådgivning, till exempeli form av en person som skulle finnas med och underlätta arbetet genom hela projektet.

”Tag har fått lite bra tips och hjälp här och där, men också om jag fått konsulthjälp och annan hjälp från insatta personer, verkar de koncentrera sig mera på byråkratin än på att göra uppfinningen så bra som möjligt ”

Förutom pengar har projektet också krävt enhel deltid. Ända sedan han såg felen i originalet har han jobbat heltid med klätterväggen. Till andra unga uppfinnare som själva vill utveckla sina produkter har han bara ett tips ”Säg inte upp dig från ditt vanliga jobb!”

Själv hade Vanamo ett annat företag, som han sålde sin del av, när han startade Joyride

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2008

Games. Trots att han fått finansiering anser han att det i längden kan bli tungt att leva på andras pengar.

Patent innebär säkerhet. I Finland blev väggklättring populärt på 1950-talet och Vanamo tror att det finns en marknad för en ny typs klättervägg i Finland. Än så länge är han ensam inom området, men för att vara säker på att ingen kan sno hans idé var han tvungen att söka patent.

I förhållande till folkmängden söks det i Finland fjärde mest patent i världen ochtredje mest i Europa.

”Finländarna har alltid vetat att hemmamarknaden är liten och därför har vi alltid varit tvungna att marknadsföra oss utomlands”, förklarar KRISTIINA GRÖNLUND, direktör på Patent- och registerstyrelsen.

Men marknaden utomlands är ändå bara en av förklaringarna till varför finländare är aktiva patentansökare.

71 länder med bra ekonomi söks det fle patent än i fattiga länder”, fortsätter Kristiina Grönlund. Det kan man förstå, för det kostar att söka patent. För att överhuvudtaget få sin ansökan godkänd kan man bli tvungen att betala över 400 euro. Sedan tillkommer årsavgifter, uppehålls-, tryck- och granskningsavgifter på öpande band. Håller man sedan i kraft sitt patent i 20 år, som är maximitiden, får man vara beredd punga ut med åtminstone 8 000 euro, och då har man bara betalat för byråkra in. Sällan är patent ändå i kraft mer än lite på io år, eftersom det antingen inte finns marknad för en längre tid eller så har uppfinnaren själv redan kommit med förbättringar och sökt patent på det.

Allvarliga uppfinnare. Före klätterväggen har Kaarle Vanamo uppfunnit saker som har att göra med inredning och belysning. Inne på hans kontor i Vanda visar han ivrigt det senaste. Det är en avlång upplyst ställning, som kan användas som staket, och på vilken man kan fästa genomskinliga affischer. Menidéerna verkar inte ta slut hur han än förverkligar dem. Bland drömuppfinningarna finns bland annat en båt med ett stelt elektriskt tak som går att öppna.

”Jag förstår mig inte på de sjabbiga båt Kommentera artiklarna i Forum 4 genom att skicka mejl till adressen feedbackÖforum.A taken av tyg som finns nuförtiden”, säger han.

Kaarle Vanamo verkar inte vara den mest typiska uppfinnaren. För traditionellt har finländarna främst varit framgångsrika inom tekniska och industriella uppfinningar. Bland de mest kända hittar man EMIL HENRIKSSON, som 1907 uppfann det vi i dag känner som Abloylåset. ARTTURI IIVARI VIRTANEN Uppfann 40 år senare djurfodret AIV. Dessutom är vi finländare kända för mobiltelefonteknologi, uppfinningar inom pappersindustrin och margarin som sänker kolesterolvärden.

Bland dem som i dag söker patent finns en heldel företag, först på listan hittar man NOKIA och METSO. Mest söks det patent för uppfinningar som har att göra med företagens egna produkter eller tillverkningen av dem.

”Finländarna tar det här med uppfinningar väldigt allvarligt”, säger Kristiina Grönlund skrattande.

”Det skulle inte finnas en marknad för galna uppfinningar i Finland, som det finns till exempel i USA”, fortsätter hon, och visar ritningarna på hennes egen favorit bland huvudlösa uppfinningar.

Det är en arm-liknande apparat, som kan fästas på en spjälsäng så att den kan klappa den sovande babyn. Det liknar mest en uppfinning från Kalle Anka. Andra galna idéer hon stött på under sina år inom patentvärlden är bland annat sjungande kondomer och glasstrutar som kan snurra av sig själv.

Men Kaarle Vanamo är av annan åsikt där vi sitter vid hans självbyggda bord.

”Det borde absolut uppfinnas mera roliga grejer och finnas mera underhållning iFinland”, säger han ivrigt.

”Nuförtiden ska man bara förbjuda allt som är roligt. Vi borde i stället använda oss mera av kreativt tänkande i vardagen?”

Klättrar till utlandet. I hallen i Vanda står den nästan färdiga klätterväggen och väntar på att få bli marknadsförd. Men Vanamo har redan nu sålt två exemplar, som i nuläget kostar 25 000 till 40 000 euro beroende på modell. Vanamo räknar med att det i dag i hemlandet finns marknad för i alla fall 10 eller 20 klättringsanordningar bland annat på hotell, gym och olika evenemang.

”Men det finns alltid en utväg om det int lyckas här hemma”, säger han självsäkert och skrattar lite.

Han har redan fått intresseanmälan från Polen men också Norge, dit de två första väggarna såldes för sammanlagt 50 000 euro. Och räcker inte det kan han alltid återvända till Kanada, där han för ett tag sedan visade uppsina ritningar och fick bra respons. Någon hade till och med föreslagit att klätterväggen kunde användas som ett tävlingsmoment i den amerikanska tv-serien AMAZING RACE.

När klätterväggsprojektet är avslutat drömmer Kaarle Vanamo om att delta i större projekt. Han nämner skyskrapor, trivsel inom boende och organisering av trafik. Som tema för sina framtida uppfinningar har han ”Snabbare, billigare, effektivare, men samtidigt miljövänligt, och utan att glömma den individuella motionen?”

Meninnan han får fortsätta att förverkliga sig själv är det dags för mig att testa mina fysiska kunskaper. Jag tar på mig de stela, grova gymnastikskorna, som till en början känns som extremt hårda och segastrumpor, men de ger ett bra fäste när jag beger mig upp på väggen. På datorskärmen, som ska kopplas fast i klätterväggen, finns en bild på ett berg med streckiolika färger. De står för svårighetsgraderna på de olika klättringsprogram som man kan välja. Banorna har samma färgkoder som slalombackar, svart för svårt, rött för mellan svårt och blått och grönt för nybörjare.

När jag väl klättrat tillräckligt högt upp sätter rullbandet igång och jag börjar sakta glida neråt med det. Då inser jag att jag verkligen måste börja klättra, för annars ligger jag snart på den röda madrassen under mig. Klättrandet känns överraskande lätt och säkert och den enda säkerhetsutrustningen jag har på mig är skorna. Sakta men säkert rullar bandet på. Uppifrån matas hela tiden flera lila, gröna och blåa fästen som jag turvis med händer och fötter försöker få tag i. Så småningom börjar jag få in en rytm.

Först när jag hoppar ner från väggen märkerjag att mina ben och armar skakar lite lätt. Trots att jag inte klättrat i mer en några minuter känner jag mig lätt andfådd. Jag börjar knyta av mig skorna, men samtidigt är det någonting inom mig som säger nej. Egentligen vill jag bara behålla skorna på, hoppa upp på väggen igen och fortsätta klättra.