Tekniken och samhället
av Arne Baltscheffsky Forum 1980-05, sida 08-09, 19.03.1980
Tekniken och samhället
Tekniken betraktas av alltför många såsom en ond kraft som hotar människornas välbefinnande, förstör kuiturer och skapar omänskliga samhällen. Teknikfientlighet parad med framtidspessimism är vår tids folksjukdom, som redan på ett smygande svekfullt sätt angriper våra barn i allt lägre åldrar.
yr En nyligen utförd undersökning bland en grupp finländska skolbarn i den yngre åldern blottade skrämmande avgrunder av nattsvart framtidspessimism hos dessa oskuldsfulla barnasjälar. Likväl är bilden falsk, och det synes finnas föga skäl att predika det mörkermännens evangelium, som i så rikt mått framförs av våra massmedia. Låt oss göra ett bokslut för att se vilka faktiska inverkningar tekni ken haft på vår samhälle under de senaste hundra åren.
Har vi blivit lyckligare?
Lyckan kommer, lyckan går och dagens människa tror sig ofta befinna sig i en olyckligare belägenhet än någonsin tillförne. Genierna i den sk professorsrundan ställdes för inte så länge sedan inför frågan om huruvida tekniken har förmått skapa lyckligare människor. Det var förbluffande att se hur valhänt den frågan besvarades.
I äldre tiden svalt man ihjäl också i Finland. Knappast kan den som håller på att svälta ihjäl eller ser någon av sina närmaste anhöriga svälta ihjäl vara särskilt lycklig. Den poängen missade professorsrundans lärda ledamöter.
Barndödligheten har minskat på ett närmast otroligt sätt. Tidigare var det normalt att till och med flera av familjens visserligen ganska många barn aldrig nådde vuxen ålder. Tänkte man i professorsrunda aldrig på att den som ser sina barn dö med säkerhet inte är lycklig?
Finns det någon större lycka än att få uppleva sina barnbarns födelse? Att döma av den nästan totala omdömeskollaps som ofta inträffar hos annars omdömesgilla personer, som ställs inför detta naturens under, hör lyckan att få barnbarn och kunna följa med deras utveckling till den sk livskvalitetens allra dyrbaraste ädelstenar. Men för hundra år sedan levde man sällan länge nog för att få uppleva denna lycka.
Här har vi alltså tre mycket påtagliga exempel på lycka som vi i dagens Finland har möjlighet att komma i åtnjutande av i ofantligt mycket större utsträckning än för hundra år sedan. Jag vill påstå att vi i mycket stor utsträckning har tekniken att tacka för dessa lyckokällor, som är långt ifrån de enda man skulle kunna räkna upp.
Teknik på gott och ont Kunskapens frukt är som känt
FORUM 5/80
Såhär såg den ut, den småskaliga ”mjuka” teknik vi hade förr, och som löste pensionsproblemen genom att slita ut människorna i förtid. Idag har vi en utvecklad teknik som bygger på ett erkännande av människovärdet.
något på gott och ont, och det är också tekniken. Visst finns det avarter av teknik, skadlig teknik och nedbrytande teknik. Men totalsumman visar en förbluffande förmåga att hålla sig på plussidan. De människor som omkommer, blir sjuka eller invalidiseras på grund av brist på teknik är många gånger flera än de som råkar lika illa ut på grund av förekomsten av teknik. Vi bör komma ihåg att tekniken aldrig har haft förmånen att konfronteras med ett statiskt problemfält, utan tvärtom har fått kämpa mot dåliga odds genom att inte bara befolkningsökningen har varit utomordentligt kraftig, utan också befolkningens krav på livskvalitet har ökat enormt. Det är inte många som idag skulle nöja sig med att bo i bostäder av det slag som var typiska för folkets flertal i vårt land så sent som för femtio år sedan.
Det som ofta framstår såsom teknikens avigsidor, tex nedsmutsning, miljöförändringar, trafikolyckor, beror i många fall inte primärt på tekniska faktorer, utan på att befolkningstätheten och «befolkningens krav har ökat enormt. Dessutom har ofta den politiska viljan att lösa problemen varit svag eller obefintlig. Tekniska möjligheter har det sällan rått brist på.
Visst kan man säga att tex de tekniska uppfinningen vattenklosetten har medfört problem. Men inte har teknikerna motsatt sig byggandet av avloppsreningsverk, Det är politikerna som har sölat, och nedsmutsning har blivit följden. Det hade inte heller gått att vända på steken och förbjuda vattenklosetterna ”för att avfallsfrågan inte är löst”. Miljöproblemen i huvudstadsregionen vore nog etter värre utan vattenklosetter.
Livskvalitet
Livskvalitet är ett modeord som används av många, men som ingen ännu riktigt har lyckats definiera, än mindre mäta. Det är klart att livskvalitet inte alls är detsamma som levnadsstandard. Men vi måste få ett klarare begrepp om vad livskvalitet egentligen är, om vi skall kunna styra vårt samhälle mot bättre livskvalitet.
Inledningsvis nämnde jag tre lyckofaktorer, som med säkerhet inverkar positivt på livskvaliteten utan att vara direkt bundna till levnadsstandarden, åtminstone så länge vi håller oss inom de ramar som gäller i vårt land. Kanske livskvalitet och lycka är samma sak. Tyvärr kan dock lyckan aldrig mätas, och dessutom kan den enas lycka ofta vara den andras olycka.
För att få ett begrepp om livskvaliteten måste vi se saken i stort. Den enskilda människans, den enskilda familjens eller den enskilda gruppens livskvalitet kommer aldrig att kunna mätas på ett tillförlitligt sätt. Däremot kan vi kanske få ett visst grepp om en större populations, ett helt lands livskvalitet.
Livet leder som känt förr eller
ID inann iUGv senare till döden. De flesta av de faktorer som anses karakterisera låg livskvalitet, exempelvis stress, trafikolyckor, sjukdom, brist på motion, utgör livsnedbrytande faktorer, åtminstone om man betraktar dem som en statistisk summa. På motsvarande sätt torde de flesta av de faktorer som anses känneteckna en hög livskvalitet till sin natur utgöras av livsuppehållande faktorer, speciellt med beaktande av deras statistiska totalinverkan. Om vi nu vågar oss på det matematiska konststycket att summera ihop alla livsnedbrytande faktorer och alla livsuppehållande eller livsförlängande faktorer som påverkar en större population, borde vi alltså kunna få fram ett ganska gott närmevärde på livskvaliteten. Den summan har våra skickliga statistiker redan länge sysslat med att mäta och registrera. Den kallas medellivslängd.
Medellivslängden var för ca hundra år sedan 41,4 år för män och 44,2 år för kvinnor. De senaste tillgängliga uppgifterna ger värdena 67,9 år för män och 76,7 år för kvinnor. Dessa siffror säger kanske inte hela sanningen om den enormt ökade livskvalitet som vi faktiskt i dag kan njuta av, men uppenbart är att utvecklingen med stormsteg har gått mot det bättre. Mera än ett kvartssekel längre livslängd för varenda kotte i vårt land är ett fantastisk resultat. Det är tekniken vi har att tacka för det mesta av allt detta, och det finns knappast anledning att förmoda, att utvecklingen plötsligt skulle gå mot det sämre. Vi kan alltså med optimism se framtiden an.
Arne Baltscheffsky [TEOLLISUUDENIVOIVIA OYANINDUSTRINSJKRAFTIAB)
Vävarsvägen 02630 ESBO 63 tel. 90-523 522
FORUM 5/8 27160 OLKILUOTO tel. 938-18 220