Teknologikritik som nyckel till hälsa
av Lars Lundsten Forum 1997-09, sida 13, 25.09.1997
Taggar: Personer: Bengt-Vilhelm Levón Teman: teknologi
Tekniken och h
Teknologikritik som
NYCKEL TILL HÄLSA
OLYCKSFALLSUTREDNINGAR GÖRS AV LÄKARE, INTE AV ARKITEKTER. INGENJÖRER OCH ARKITEKTER BORDE TÄNKA MER PÅ DE HÄLSOMÄSSIGA ASPEKTERNA AV DERAS VERK.
Lars Lundste rkitekten Bengt-Vilhelm Levén ÅA verkar inte särskilt argsint. Och e sabotör är han knappast trots att han har spenderat otaliga timmar på att reda ut hur man snubblar i trappor.
Ändå är han ibland rädd att kollegerna - arkitekter och ingenjörer - skall uppfatta honom som en argsint sabotör. Ställer man besvärliga frågor är man snubblande nära att vara en besvärlig kollega. Han har inte planerat hus på tjugo år. Men han är närmast passionerat engagerad i hur hus borde se ut för att folk skall kunna bo tryggt i dem.
Han rör sig farligt nära revirgränserna. Olycksfallsutredningar brukar göras av läkare, inte av arkitekter. Men läkaren ser oftast bara på benbrottet, inte på den hala trappa som förorsakade frakturen.
Han rör upp farliga virvlar i den kollegiala ankdammen då han framkastar att arkitekter och byggingenjörer borde tänka mer på hur det går efter att huset är färdigt. De som bygger ett hus borde ta reda på bur det står till då huset har stått färdigt i ett år, i tio eller i 350 år. Teknologikritik kunde vara lika naturlig som filmkritik, teaterkritik eller konstkritik. Den stora skillnaden är att vi kanske kan klara oss utan film, teater eller bildkonst. Utan hus och hem kan vi däremot inte leva.
“Varför är vi finländare vana att huka oss inför det vi får oss tilldelade?”, undrar Levån.
En av teknologikritikens viktigaste uppgifter är att hjälpa experterna att se skogen för alla träd. Som exempel tar Levön de allt mer specifika kraven på säkerhet i hissar. I Finland har bara en enda person fått sätta livet till i en hissolycka under de senaste tio åren. Under samma period omkom cirka 8 000 personer i olika fallolyckor. Av dem skedde nästan 1 000 i trappor.
Hur tacklar våra experter dessa utan tvivel allvarliga problem? Jo, EU-komissionen har reagerat genom att ge ut ett direktiv för att förbättra säkerheten i hissar. Våra nya, tryggare hissar skall halvera olycksrisken. Nu kan vi vänta
FORUM NR 9/9 oss en dödsolycka per tjugo år.
Här behövs någon som ropar till: va är det som är väsentligt? Någon måste fråga om trappor trots allt är hälsovådligare än hissar. Levön intresserar sig speciellt för äldre personers boende. Vad är det som gör en ägenhet lämpad eller mindre lämpad för en person som kanske är litet styv och lumpig på gamla dar?
Det är viktigt att husen är byggda så att man inte måste vara en ung gymnast ör att kunna ta sig från sitt sovrum till badrummet. Blotta tanken på branta spiraltrappor inne bostaden får Levén att rysa av obehag.
Det har visat sig att folk saknar initiativkraft och vilja att kritisera sin egen miljö. Varför? Det kan man bara gissa sig till. En gissning är att vi finländare är vana att köpa och äga vår bostad. Det man har investerat i vill man inte kritisera.
I början av nittiotalet inventerade Levön boendet hos 70-åringar. Han mätte bredden på korridorer och dörrar, men han passade också på att höra sig för vad invånarna tyckte om sina bostäder.
Han berättar om den sjuttioåriga damen som hade ett sittbadkar med höga kanter.
Damen hävdade först att hennes lägenhet fungerade perfekt.Till slut måste hon ändå medge att badkaret var en smula opraktiskt ”Naturligtvis är det besvärligt.Jag vågar inte kliva över kanten och kan därför aldrig använda det”
Men lösningen var lika lätt som genial. Damen täckte in tvättmaskinen, ställde in en pall i badrummet och satt sedan på den medan hon duschade. Golvet blev visserligen blött, men damen höll envetet fast vid att det inte var var något fel på lägenheten.
Det mest kusliga var att denna dam inte var ett särfall. Levön inventerade omkring 60 lägenheter av olika ålder och storlek iTavastehus och Tammerfors. Han stötte på två damer på olika håll men med exakt samma duschproblem.
Konsekvensanalys är det som fattas i byggbranschen, menar Levön. Arkitekter
Sambället satsar stora pengar på att undvika trafikolyckor Bengt-Vilbelm Levön tycker man borde satsu mer på att undvika olyckor I bemmen eftersom betydligt fler allvarliga olyckor sker bemma än i trafiken.
och byggingenjörer måste lära sig att ställa och besvara en enkel fråga: ”Hur gick det sedan?”
Varken byggare eller myndigheter har brytt sig om att samla systematisk kunskap om hur bostäder fungerar. Finländarna älskar bostadsmässor. Nya innovationer sprids till rikets alla hörn.
Kunskapen om hur de nya bostäderna fungerar tappar vi emellertid bort på vägen. Det saknas vidlyftiga rapporter i stil med ”Bostadsmässan i Kuopio 1981 - femton års samlade erfarenheter”.
Bristande kunskaper är ett problem. Men kunskapen räcker inte om det saknas medvetenhet.
Levön beklagar utvecklingen i Sverige. Svenskarna har varit pionjärer då det gällde att bygga invånarvänligt och svenska hus har redan länge varit byggda så att rullstolar kan ta sig fram utan hinder.
Nu har myndigheterna emellertid avskaffat de petnoga normerna om hur man skall bygga handikappvänligt. Bara det allmänna kravet kvarstår i lagen.
Faran är att lagen blir en död bokstav. Så länge de som bygger inte själva rör sig med rullstol finns det ingen garanti för att trösklar är tillräckligt fåga och korridorer tillräckligt breda.
Levön säger att han inte efterlyser småpetiga ukaser om enskilda detaljer. Men han efterlyser en oberoende myndighet som gjorde byggare uppmärksamma på de funktionella krav som finns. Ansvaret skall ändå ligga hos planerarna.
”Ingen annan än arkitekten skall vakna mitt i natten och våndas över rumsindelningen i ett pågående projekt. Men arkitekten måste göra det”, säger Levön. 9
Driftsingenjörsförbundet i Finland och Tekniska Föreningen i Finland ordnar under hösten och inkommande vår en seri aktiviteter under temat “Tekniken och hälsan”. För närmare information, se Kalendern s. 49.
