Torolf Eklund har flygraritet i källaren

Taggar: Personer: Torolf Eklund

PORTRAÄTTET

Torolf Eklund har flygraritet i källaren

Han ser påfallande frisk ut, 58-åringen. Det är det första intryck man får av Torolf Eklund, diplomingenjör och överlärare vid Vasa tekniska läroanstalt. En reslig, väderbiten man berättar lågmält om sig själv. Det lågmälda poängteras av att han förmodligen helt oavsiktligt lämnar bort en del detaljer ur sin berättelse. Han säger att han var med i konstruktionsarbetet vid Valmet i Kuorevesi i 17 år men inte att han i själva verket var chefskonstruktör och ledde hela arbetet på flygavdelningen. Det och det faktum att han inte bara varit överlärare utan också rektor för sin skola får intervjuaren leta fram ur andra, mindre anspråkslösa källor.

Torolf Eklund fick sitt diplomarbete klart 1937 och var klart medveten om sin bransch — flygindustrin. Redan året tidigare hade han ingått i konstruktörsteamet vid statens flygmaskinsfabrik i Tammerfors. Och han var flyget trogen ända fram till 1962 då han sökte och erhöll överlärartjänsten vid tekniska läroanstalten i Vasa. — Flygindustrin är en mycket intressant bransch som jag verkligen hoppas skall förbli vid iv. Samarbetsplanerna med Saab förefaller kunna bli en injektion i rätt riktning. Men det är klart att statsfinanserna aldrig räcker till den stora subventionering en självständig lygindustri skulle kräva i konkurrens med länder som har en etablerad industri på området.

Många lyckade typer

En gång hade emellertid flygindustrin en stor betydelse för Finland. Det var när Soteva-avtalet skulle följas efter kriget. — Utan de då unika resurser flygmaskinsfabrikens stora ritkontor utgjorde hade det varit mycket svårt att i tillräckligt snabb takt kunna utföra de nykonstruktioner avtalets följande krävde, Eklund låter övertygad på den punkten. Eklund vill gärna framhålla att den inhemska produktionen lyckades få fram flera lyckade flygplanstyper. — Jag tänker då närmast på konstruktioner som »Tuisku>, »Viima» och »Pyry». Tyvärr så blev det i samtliga fall väldigt små serier och produktionen därmed inte särskilt lönsam. — Större betydelse hade då licenstillverkningen av franska Fouga Magister. Det var en mycket lyckad typ. Vårt arbete bestod i att bygga skrovet medan motorer och instrument kom direkt från Frankrike.

Dipling. Torolf Eklund har en stor personlig andel i ett finländsk plan som fortfarande flyger. Han hjälpte till i konstruktionsarbetet med Karhumäki-brödernas »Karhu-48».

22

Raritet i källaren

Hemma i Västervik utanför Vasa finns emellertid en raritet, helt signerad Torolf Eklund. Med hopfällda vingar kurar i källaren världens minsta flygbåt, OH-TEA.

— Den var egentligen avsedd att bli ett amfibieplan från början men efter provflygning gjorde jag de ändringar som krävdes för en flygbåt. Den har en 60 hästkrafters Continentalmotor, populär på 30-talet i bl.a. Pipers-konstruktioner. Våra provflygare i Kuorevesi har flera gånger varit uppe med planet men själv har jag aldrig flugit det.

Vilket beror på att Eklund, som annars är en ivrig flygare, saknar sjöflygscertifikat.

Det mest intressanta med OH-TEA är stjärtkonstruktionen. När Eklund ritade planet 1948 kom han på att placera höjdrodret, stabilisatorn högst upp på sidorodret för att ge piloten möjlighet att inta den liggande ställning planets lilla kabin förutsatte. Det var en teknisk finess som ungefär samtidigt uppfanns av amerikanerna som kallade den »T-tail», på svenska helt enkelt T-stjärt.

— Jag läste nyligen att det svenska företag som tillverkar MEI-planen, de som användes av greve von Rosen i Biafra, i sina broschyrer gör reklam för MFI som det minsta planet i världen med T-tail. Faktum är att min flygbåt konstruerades med samma stjärt 20 år tidigare.

Viktigt att hänga med

I dag har Torolf Eklund lämnat flygindustrin för att låta blivande ingenjörer ta del av sitt tekniska kunnande. Sedan 1962 är han överlärare vid tekniska institutet i Vasa. Var övergången svår — Egentligen var det en nödvändighet. Dels tyckte jag att det blev alltmera stilla på flygplansfronten i landet, dels ville jag flytta till en större ort för barnens skull. Studiemöjligheterna var inte de bästa i det annars så idylliska Kuorevesi.

— Klart att det var vissa problem i början. 1962 hade jag glömt nästan allt av den teori jag pluggade in 30 år tidigare. Det var att inleda studier på nytt. I dag känner jag mig mycket tillfreds med arbetet.

— Elevmaterialet vid skolor av det här slaget är stimulerande. Vi lärare har i stor utsträckning att göra med mycket ambitiöst folk, ofta representanter för den intellektuella reserven. Många pojkar har gått den långa vägen, via folkskola-yrkesskola till tekniska skolan och slutligen instituten. En del går vidare till tekniska högskolan. Det är klart att elever med dylika ambitioner är ett tacksamt material.

— Men, menar Eklund, den enorma takten i den tekniska utvecklingen ställer också hårda krav på lärare i facket. Det gäller att hänga med. Jag skulle tro att de vore nyttigt att en lärare i en teknisk skola med jämna mellanrum bekantade sig med den praktiska tillämpningen i produktionslivet. Jag vet att många lärare gör det under sommarferierna och det är säkert en bra metod.

— Själv försöker jag i så stor utsträckning som möjligt ta del av de tekniska tidskrifter som ges ut. Problemet är att sovra i det enorma utbudet.

Vasa tekniska läroanstalt är landets enda statliga svenskspråki Forum 9/7 ga skola i genren. Undervisningen skiljer sig en hel del från t.ex. tekniska läroverket i Helsingfors, som tillämpar en mera akademisk form med föreläsningar och tentamensperioder. Är du för en reform i Vasa — Egentligen inte. Jag tror att eleverna är mera betjänta av den mera ortodoxa undervisningsform vi tillämpar med kontinuerliga prov under läsåret. Det är lättare för eleverna att följa sin egen utveckling. För många utgör fria studier ett ganska svårt problem. Men det är klart att en reform kan diskuteras om det blir aktuellt.

Ett annorlunda hus

Torolf Eklund går i många avseenden sina egna vägar. När han 1962 flyttade till Vasa var det för friluftsfamiljen Eklund otänkbart att bosätta sig inne i staden. En tomt köptes i Västervik villaområde några kilometer utanför själva staden. Sedan sju år tillbaka pryds tomten av en magnifik skapelse, till alla delar signerad Torolf Eklund.

Villan är i ett och ett halvt plan med gemensamt tak över ett stort allrum och övre våningens rad av sovrum och arbetsrum. Husets värmesystem är så okonventionellt det kan bli.

— Ja, teknikern för den VVS-firma jag anlitade för rörinstallationerna var minst sagt skeptisk, ler Eklund. Installationen skedde på senhösten och teknikern var helt övertygad om att med vintern skulle jag ta förnyad kontakt till firman.

Det har emellertid aldrig behövts trots flera smällkalla österbottniska vintrar. Nere i källaren har Eklund en vanlig värmepanna. Han eldar den med björk eller alved.

Pannan är förenad med en stor oisolerad vattencistern. Det varma vattnet värmer upp källarluften som enligt fysikens lagar letar sig uppåt. Det är den luften som värmer »Villa Eklund». Golvet är helt oisolerat och har på strategiska punkter springor som släpper upp den varma luften som också leds till övre våningen. I ett par hörn har Eklund placerat elektriska radiatorer »att användas vid behov». Behov lär inte föreligga särskilt ofta.

— Jag känner inte till om någon annan använt sig av samma princip för uppvärmningen, säger Eklund som också berättar att han jämsides med Högfors-pannan har ett elvärmeaggregat i källaren som med nattström värmer upp en annan cistern.

Oljeeldningen miljöhot

Hur kan det komma sig att en ingenjör nedlåter sig att elda manuellt med ved i automationens tidevarv — Principellt är jag emot oljeeldning. Brännoljorna innehåller alldeles för mycket svavel och andra biprodukter som starkt bidrar till luftföroreningen. Jag tror för övrigt att det inom en snar framtid kommer ett förbud mot användning av brännoljor med dagens svavelhalt. Förbättrad reningsgrad höjer igen priset på oljan så att den inte längre i ekonomiskt hänseende kan bibehålla sin konkurrenskraft.

— Vad vedeldningen beträffar så tycker jag inte att den medför något omak att tala om. En kvarts jobb per dag räcker gott. Dessutom hålls pannan relativt ren.

Deltar du aktivt i miljövårdsdebatten — Nej, inte alls. Det här är helt privata funderingar. Jag har

Forum 9/70

FORU nog aldrig riktigt gillat oljeeldning med alla dess biverkningar. Ta t.ex. det här med nedgrävda cisterner. Det är ett ofog. När kollas dessa cisterner? Finns det faktiskt husägare som är ansvarskännande nog att gräva upp cisterner för att undersöka om det finns eventuella läckage? Finns det sådana så inte är de många. Ändå vet alla vilken ödesdiger verkan ‘på grundvattnet oljan har.

Det har redan konstaterats att Torolf Eklund ger ett intryck av att vara en sällsynt frisk, sund människa. Men så har han också ett påbrå som förpliktar. Fadern, Artur Eklund kan karaktäriseras som en av detta sekels största nordiska idrottspersonligheter. Hans »Idrottens filosofi» citeras alltjämt flitigt av sportskribenter.

Någon aktiv idrottsverksamhet ägnar sig inte vasaingenjören åt. Men det finns andra sätt att hålla i gång. Bl.a. genom att flyga. Flygcertifikatet kom så att säga gratis under värnplikten i Kauhava och färdigheten har uppehållits regelbundet. I somras genomgick Eklund den s.k. psyko-testen i Kauhava och befanns i utmärkt vigör för ensamflygning.

23