Vad pågår i urbergets djup?
av Ludmila Zjukova Forum 1980-19-20, sida 40, 17.12.1980
Vad pågår i
För att fördjupa våra kunskaper om jordskorpan har man på flera platser i Sovjetunionen startat borrnin av mycket djupa hål. T ex vid Kaspiska havet, i Ukraina och i Nordkaukasien. Djupast har man hittills nått på Kolahalvön. Fynden i urberget kanske reviderar de nuvarande teorierna om bl a tidpunkten för livets uppkomst på jorden.
Ö I maj 1970 började man på norra Kolahalvön borra ett hål som skulle bli 15 km djupt. Man hoppades att få klarhet i flera problem inom den teoretiska och praktiska geologin. Bla antog man att gränsen mellan jordskorpans granit- och basaltskikt, Conrads diskontinuitet, skulle ligga på ungefär 5 km djup. Man ville experimentellt ta reda på vilka bergarter som ligger under och över gränsytan, vilken struktur och sammansättning de har. Ökade kunskaper om urbergets djup väntas också ge geologerna ökade möjligheter för mineralletning…
Femton kilometer, som sagt. Även den modernaste borr tränger ner i berget med snigelfart. På en månad avverkar den — 120 m!
Borrkronan hos turbinborren Uralmasj-BU-15000 slits ut i graniten på fyra fem timmar. Tre gånger så mycket tid tar det att ta upp och byta ut borrkronan. Man måste nämligen dra upp alla de 36 m långa borrören för att få upp borrkronan. Dessa rör bildar en läng tentakel, som sonderar jordskorpans inre, senast på 10 km djup.
Torpederad teori?
Man passerade 5 km-strecket. Borrkärnor har hämtats upp från 7000 m, 7 500 m, 7628 m. Det är fortfarande granit. Någon basalt eller något gränsskikt mellan graniten och basalten har inte påträffats. Borresultaten har fått hela den harmoniska teorin om Kolahalvöns uppbyggnad att svikta.
Man ansåg att Kolahalvön som en av de första uppstod ur kaos, när fastlandet började bildas på vår unga planet. Då skulle där ha funnits en vulkan, ur vilken magma oupphörligen strömmade ut. Den kristalliserades och bildade berg, och på det sättet växte Kolahalvön så småningom upp, skikt efter skikt.
Vulkanen har för länge sedan stocknat. Den nedkyldes definitivt av inlandsisen 4 urbergets djup?
I en gruva i Vorkuta fann geologerna denna förstenade trädstam som växte i Sovjetunionen för ca 200 miljoner år sedan.
som härifrån tungt rullade ut över hela Europa.
Geologiskt ”liv”
Man hade räknat ut att temperaturen i de prekambriska bildningarna, de delar äv jordskorpan som stelnade tidigast, t ex Kolahalvön, skulle kunna stiga I grad med varje hundratal meter. På 15 km djup skulle alltså temperaturen uppgä till 150C. Men redan på 7 km djup var temperaturen 120 grader, och när man närmade sig 8 km, var den 150 grader.
Den oväntade hettan i djupet vederlägger varje tanke på jordens geologiska död. Kolahalvöns innandöme, som man trott vara rätt så avkylt, lever geologiskt.
Kraftteknikerna funderar redan på att utnyttja djupa borrhål för utvinning av energi. Genom att pumpa ner kallt vatten kan man få upp det igen hett. Sedan kan man driva turbiner med det, uppvärma hus etc.
Källa på 6 km djup
Ett annat vittnesbörd om urbergets liv var att man på 6 km djup fann vatten. Borrhålet stötte tom på en mineralvattenkälla. De prekambriska graniterna hade tidigare ansetts vara ogenomträng liga för vatten.
Finns det vatten, finns det liv.
Ett av jordskorpans äldsta skikt lever alltså, och detsamma gäller troligen också andra sådana skikt. Men vilka lagar styr detta liv, vilka följder kan det få för människan? Det vet vi tills vidare inte…
Urtida mikroorganismer
Djupborrningsfynden på Kolahalvön är sensationella också därför att de rubbat de tidigare föreställningarna om när organisk liv uppstod på jorden. Under en lång tid har man ansett att det uppstod för 1600 miljoner år sedan, möjligen tidigare. I borrkärnorna upptäcktes rester av mikroorganismer, som levde för 2 000 miljoner år sedan!
De första organismerna uppstod och levde alltså där magman ur den gamla vulkanen hade brett ut sig. Efter en tids ”vila” blev vulkanen aktiv på nytt, dödade de första livstecknen, och slocknade igen. Mikroorganismerna kunde åter kolonisera de svalnande klipporna. Så kan man föreställa sig livets uppkomst på jorden — med pauser på tusentals och miljontals år.
Ludmila Zjukova (APN)
FORUM 19— 20/80