Varför löntagarfonder?
av ThF Forum 1981-10, sida 07, 03.06.1981
ledaren
Varför löntagarfonder?
I SVERIGE PAGAR sedan en läng tid en mycket livlig offentlig debatt om löntagarfonder. Här diskuteras frågan knappast alls, även om den finns under beredning på elika håll. Det förefaller nästan som om man önskar undvika en vidare debatt.
Asikterna i den svenska debatien sönderfaller grovt taget i tre delar: Näringslivet är emot löntagarfonder, fackföreningsrö relsen med stöd av socialdemokraterna är för, och eu omfattande mittenfäl förespråkar nägon form av mellanting.
På en punkt är samtliga överens. Näringslivet kommer att ha ett ökat kapitalbehov i framtiden och detta bör tillgodoses på ett eller annat sätt. Hur detta kapital skall skapas, finansieras och hur det skall styras och administreras är man däremot mindre enig om.
Förespråkarna för löntagarfonder hävdar alt det i framtiden inte kommer att genereras tillräckligt med kapital som ger en god avkastning och är tillräckligt riskvilligt. Därför bör medel fonderas så alt de kan placeras där de ger god avkastome eller där det behövs riskvilligt kapital. Finansieringen är oklar. I princip tänker man sig den som någon form av
FORUM 10/8 avgift för företagen, men att den också skulle omfatta de anställda — tvångssparande, I Finland har vi ju prövat på olika former av tvångssparande för företagen. tex exportavgifler som konjunkturutjämnande åtgärder.
Men fulit så enkel och entydig är situationen inte i Sverige. Vad de som önskar löntagarfonder egentligen är ute efter är att förändra den ekonomiska maktstrukturen så att makten förskjuts från det privata näringslivet till facket och politikerna.
De som är emot lönctagarfonderna vill naturligtvis bevara sin makt, men därull fruktar de en kostbar byråkratisk apparat som kommer att hindra företagens handlingsfrihet, förmåga till sund marknadsanpassning och vettiga investeringar. Kapitalbildningen vill de lösa genom all stimulera privat sparande.
Erfarenheterna både från Finland och Sverige visar att företagsamhet som är slarkt politiskt färgad inte nödvändigtvis är företagsekonomiskt sund. Eventuella löntagarfonder. trots goda avsikter men politiskt förankrade. utgör därför ingen garanti för att kapitalet unvänds på c riktigt sält. au det ger god avkastning och är riskvilligt.
Det är mycket möjligt att en blandekonomisk byråkratisk demokrati använder resurser som kapital ineffektivt. De sociala dimensioner som ganska ohämmat kopplats ihop med kapitalets ursprungliga funktioner antyder att andra bedömningsgrunder än räntabilitet kan spela in.
De politiska institutionerna och den offentliga förvaltningen har i dag tillräckligt med medel att bevaka samhällets intressen gentemot näringslivet för al behöva skapa löntagarfonder.
En omstrukturering av kapitalmarknaden där man skapar ytterligare ett maktoch intressecentrum förefaller därför tämligen oändamånsenligt. De nuvarande institutionerna borde snarare utvecklas och stödas för att bli effektivare samtidigt som insikten om att kapital bara är en rtesurs i företagsverksamheten borde bli klarare för allmänheten. På det sätt kunde det skapas förutsättningar för att lösa investerings- och — tillväxtproblemen i framtiden inom ramen för existerande institutioner.
ThF