Gruset dominerar landsvägstransporterna

av Katarina Koivisto Forum 1989-15, sida 08-09, 12.10.1989

Taggar: Teman: bilar

Gruset dominerar

LANDSVÄGSTRANSPORTERNA

Från hundratals små till en koncentration kring några stora. Et licensförfarande för trafiken som är i behov av förnyelse. Sviktand lönsamhet och ett regelrätt ordkrig om vem som är störst, bäst oc vackrast.

Så ser i korthet finländsk landsvägstransport ut idag. Branschen går igenom en stor omvälvning och i och med den också en krafti centralisering.

en landsvägstransporter i Finland Meze delas upp i olika gruppe för att bilden skall bli rättvis. Centraliseringen kring stora block sker främst på den långväga linjetrafiken både inom och utom landet. De lokala kortväga transporterna domineras fortfarande av små, ofta enbilsföretag.

Centraliseringsutvecklingen kring linjetrafiken har gått snabbt. Som katalysator har det snart fem år gamla speditionsbolaget Speditor fungerat. Speditor i sin tur ägs av utvecklingsbolaget Spontel. Under de år Speditor har verkat har bolaget lagt under sig många transportföretag i Finland och knutit till sig många speditionsbolag med utlandsverksamhet.

Speditors mindre lönsamma del idag är Just den inhemska befraktningen. På den sektorn konkurrerar bolaget i regelrätt linjetrafik med många andra. Det gäller företag som kräver terminalkapacitet för att kunna lagra gods, som behöver långtradare och framför allt lönsamma befraktningslinjer.

Gamla licenser

För att kunna kontrollera befraktningen i vårt land har trafikministeriet infört ett tillståndsförfarande, så att ett företag som vill köra gods t ex på linjen HelsingforsVasa för ändamålet behöver en licens. Tanken har varit att inte för många bilar skall köra samma sträcka.

Tillståndsförfarandet håller trafikministeriet för tillfället på att se över. Åsikterna om hur det har fungerat, som en broms för en sund konkurrens eller som ett skydd mot amatörer som försöker blanda sig i transporterna. går bjärt isär.

På Speditor säger VD Ilmo Koskinen att licensförfarandet står i vägen för en sund konkurrens på marknaden. Lastbilsförbundet i Finland däremot anser att systemet har fungerat bra, men hoppas att trafikministeriet i och med att det förändrar reglerna också ser till att alla transportbolag får en likvärdig ställning. Posten och järnvägen t ex bör omfattas av samma regler som alla andra.

Text: Katarina Koivisto

Men trots licenserna råder det en sto överkapacitet på den finländska marknaden. Någon exakt statistik på förlusterna är det ingen branschorganisation som för, men uppgifterna varierar mellan 100 och 150 Mmk minus för hela branschen ifjol. Resultatet har också varit både konkurser och koncentration, små enheter uppgår i större. I spetsen för koncentrationsutvecklingen har just Speditor gått. Genom ett stort korsägande där Speditor. Kitolinja och Kaukokiito med medlemsföretag är inblandade behärskar Speditor nu en stor del av linjetrafiken mellan de finländska städerna. En långtgående rationalisering är vad bolaget strävar till, men det finns konkurrenter som inte ger sig. En av dem är Suomen Kaukokiito som tänker fortsätta att konkurrera trots hot om att själva råka under Speditors inflytande.

— Vi måste få ett slut på den här situationen, säger Speditors VD Ilmo Koskinen. - Det finns en alldeles för stor kapacitet och den som finns används ineffektivt. Dessutom släpar tarifferna efter eftersom marknaden inte har en riktig bild av kostnadsläget.

Mest lokalt

Medan de stora högt och ljudligt och offentligt klagar och grälar om lönsamhet glömmer man ofta bort att merparten av alla landsvägstransporter sker korta sträckor och mycket lokalt. Ser man bara ti den volym som transporteras i Finland varje år blir, räknat i ton, det absolut mest transporterade ämnet grus sten och sand. Av de drygt 400 miljoner ton som ifjol åkte omkring på landsvägarna var över hälften just olika stenprodukter.

Ser man istället till hur många kilometer dessa ton färdas längs landsvägen kommer trävarorna upp som etta och också livsmedel och jordbruksprodukter går förbi grustansporterna. Industrin är transportbolagens viktigaste arbetsgivare.

— Konkurrenssituationen mellan lastbils- och järnvägstransporter är inte särskilt hård, säger transportingenjör Eino Simonen, Finlands Lastbilsförbund. — De transporter man inte kan sköta på räls, dem tar lastbilarna hand om. Samtidigt blir också järnvägens service från dörr till dörr allt vanligare och det ger lastbilstransporterna en större roll. Järnvägarna har snarare ökat sin egen lastbilstrafik än minskat den.

Ingen teknik

Ett problem all tung trafik i framtiden däremot ställs inför är kravet från miljömyndigheternas sida att dra ned på utsläppen som polluterar luften. Miljöministeriets målsättning är att den tunga trafiken skall dra ned sina utsläpp hela 150 procent innan mitten av 90-talet.

— Det är klart att vi strävar till att uppfylla de kraven, säger Eino Simonen. — Men ännu har ingen ordentlig katalysatorteknik utvecklats för dieselfordon. Volvo jobbar på en katalysatormodell, men den har fortfarande inte löst frågan om hur kväveoxidutsläppen går att dra ned.

Att det skule vara en stor kostnadsfråga att utrusta lastbilarna med effektivare avgasrening tror Simonen inte. Det är ett krav som skall uppfyllas och han tror inte att det kommer att inverka negativt på lastbilarnas konkurrenskraft.

Merparten av all transport i vårt land sker fortfarande med bil. Sedan lastbilen kom till Finland 1907 och småningom slog ut häst och kärra som transportmedel har dess betydelse vuxit också om branschen har genomgått stora förändringar de senaste tio åren. Omkring två tredjedelar av all transport sker längs landsvägar, en dryg femtedel per järnväg och mindre transporter sker sjöledes eller genom flottning, det gäller då timmertransporter.

Den europeiska gemenskapen EG och integrationen i Europa är viktiga också för transportbranschen. Sverige är visserligen det land dit nästan hälften av alla utlandstransporter går, men över en fjärdedel går också till länder inom EG. Men lastbilsbranschen ser med tillförsikt på framtiden, landsvägstgransporterna är så viktiga fö vår export att de finländska transportföre tagen kommer att behövas. LJ

FRUN 15/1989

Stor okunskap om giftiga ämne usentals liter farliga ämnen åker | dagligen runt på våra landsvägar. Det är lättantändliga vätskor, kemikalier och gifter som vid en olycka kan förorsaka omgivningen stor skada. Säkerhetsföreskrifterna för de bilar som transporterar sådana här ämnen är stränga, men långt ifrån alltid blir reglerna följda. Det har varit mera tur än skicklighet att ingen storkatastrof ännu inträffat, är polis och brandkår överens om.

Stora företag där transport av farliga ämnen hör till vardagen fäster vanligen stor vikt vid säkerheten, problemen gäller små transportörer som alla gånger inte ens är säkra på vad de transporterar. Under sensommaren och hösten har flere olyckor inträffat i landsvägstransport av farliga ämnen, det har varit tankbilar som vält med svavelsyra och oväntade kemiska reaktioner i tanken som fått syra att rinna ut.

Vad kan då myndigheterna göra för att våra vägar skall bli säkrare och för att vi skall slippa riskera att köra rakt in i ett giftmoln?

För tillfället baserar sig kontrollen på stickprov och stora razzior några gånger varje år. En stor razzia gjorde polisen i Helsingforsregionen i slutet av september. De stora problemen är enligt polisen att kunskap om farliga ämnen saknas hos de mindre transportörerna, både när det gäller den som lastar bilen och när det gäller den som kör den. Ofta är man inte heller medveten om hur en lastbil borde märka för att visa att den för en farlig last.

Vid den razzia Helsingforspolisen senast gjorde kontrollerade den drygt 500 fordon, långtradare också med annan last än direkt farliga ämnen. Drygt en fjärdedel av bilarna fick anmärkningar, men felet kunde då också vara t ex en dåligt surrad last.

Renligheten är mycket viktig då man transporterar farliga ämnen. Inte bara utrymmet ämnet skall transporteras i utan också ventiler och allt annat som kan komma i kontakt med det som skall transporteras måste vara absolut rent. Annars finns risken för oväntade kemiska reaktioner.

Det är just här många mindre transportbolag syndar. för den utrustning som krävs för tvättning är både dyr och mycket teknisk.

För att undvika olyckor mitt inne i Helsingfors och för att överhuvudtaget dra ned på den tunga trafiken där har stadens trafikidkare och de företag som trafikerar utlandet beslutat om rutter utanför själva stadskärnan för den tunga trafiken. Från huvudstadens hamnar skall man längs kringgående leder i fortsättningen ta sig till landtrafikcentralen och andra godsterminaler.

Just en sådan här begränsning av trafiken är städernas enda möjlighet att säkert undvika olyckor i centrum. Annars är en vält tankbil med svavelsyra i centrum av vilken finländsk stad som helst inom det möjligas gränser. KK Q